Lyssnar ni på Elaines podd ”Snacka snyggt”? Jag gör det, för jag tycker att den är fylld med tips och trix just i att snacka snyggt. I ett av avsnitten pratar Elaine om hur man kan hantera vänner som pratar kroppsnegativt och det tycker jag är ett spännande ämne! -Hur hanterar jag detta? Jag är lyckligt lottad som faktiskt har få i min närhet som klankar ner på sig själva. De flesta jag känner är trygga, stolta och har en positiv inställning gentemot sig själva och sin kropp. Givetvis har man skavanker men det är ändå något som accepterats för att man på det stora hela fungerar. För att kunna hantera kroppsnegativitet så tror jag att man måste börja med sig själv och sin självkänsla. Att man stärker sig själv inifrån och ut. Det börjar med att man accepterar och älskar sig själv för den man är, inte hur man ser ut. Jag är den jag är pga hur jag är och vilka egenskaper jag besitter. Inte vilken hudfärg eller kropp jag har. Skapar man den grundtryggheten så tror jag att man bygger en mur runt omkring sig gentemot allt som är negativt. 3 praktiska punkter för att stå emot kroppsnegativitet: -Bestäm DIG för att inte påverkas -Bygg en inre mur för att inte triggas -Om du hör kroppsnegativitet, visa aktivt att du tar avstånd Om jag hör en vän tala negativt om sin kropp väljer jag att inte spä på. Jag visar att hen inte får gehör utav mig. Det är nästan det absolut enklaste sättet att döda en konversation kring ett oönskat ämne. Ger du utrymme för självömkan eller diskussion så kommer kroppsnegativiteten att fortsätta. Ett annat bra tips är att i en respons flytta fokuset till sig själv. Talar någon negativt om sig själv kan man svara med kroppspositivitet. ”Jag är väldigt glad i min kropp som dagligen gör att jag fungerar normalt. Jag är glad över att vara skadefri och himla stolt över min kropp som gett mig två barn”. Om man bara totalt vänder om blir det svårt för den andre att kontra. Allt som har med kropp, ideal, träning och hälsa har blivit lite av en hjärtefråga. Jag har, av egna erfarenheter fått förståelse kring sårbarhet om man tar det hälsosamma alldeles för långt. När jag var i min peak i träningen mådde jag fruktansvärt dåligt på insidan. Jag hade skalat bort allt som heter njutning och hade svårt att se t.ex. mat som något annat än bränsle för träningen. Jag var så vältränad och hade knappt något fett på kroppen men led av fruktansvärd ångest varje dag. Jag skapade en rädsla för mat och det enda som kunde dämpa min ångest var träning. Detta tog nästan kål på mig och min relation. Bakom leendet döljdes en tjej som hade tappat bort sig själv Lyckligtvis har jag lyhörda människor i min omgivning som bryr sig om mig på riktigt. Alla hade överseende och mötte mig med kärlek när jag som minst förtjänade det. För att bryta ett ohälsosamt mönster gick jag i terapi i nästan ett år. Med tiden utmanades jag, erkände mina rädslor och successivt började det destruktiva att släppa och den riktiga Paula började återigen få plats och ta kontroll. Senast i helgen sa en vän till mig att det är så märkbart och fint att se att jag nu är på en bättre plats och att mitt riktiga jag är tillbaka. Jag har inte ångest längre men min erfarenhet har stärkt mig. Jag vet vart jag absolut aldrig någonsin vill hamna igen - Därför är balans och en mur mot kroppsnegativitet så viktig för mig. Jag har varit illa tvungen att börja om från botten. Jag har fått ha inre dialoger med mig själv där jag gång på gång sagt/tänkt snälla tankar om mig själv för att övervinna demoner. Jag har i vuxen ålder fått påminna mig själv om vad det är som jag älskar med mig själv för att få nycklar till att bli frisk. Jag har fått värdera vad det är som jag tycker är viktigt och det slutade med att det som är viktigast för mig är min förmåga att vara lycklig, kunna vara glad och mina relationer. Relationen till mig själv och mina nära och kära. Det finns så många hälsofördelar i att vara snäll mot sig själv på riktigt. Idag tränar jag fortfarande hårt och regelbundet. Idag äter jag allt fast inte hela tiden. Idag är jag rikare på erfarenhet och en person som faktiskt kan hjälpa när någon annan känner av psykisk ohälsa. Jag är inte dömande utan har 100% förståelse för ett destruktivt beteende. Hamnar man där så behöver man hjälp men trots hjälp är tillfrisknandet något du måste gå igenom själv. Visst är terapi och omgivningen viktig men det är du som är absolut viktigast. Det är du som kommer att behöva göra jobbet. Låt dig inte triggas utav andra. Spä inte på om någon i din omgivning talar illa om sig själv och sin kropp. Alla vi finns bara en gång och du måste vara rädd om dig själv. Lovar du? ♥️
