Fick en fråga i kommentarerna, huruvida våra döttrar blir avundsjuka på varandra. Jag upplever faktiskt ingen rivalitet ännu. Vi som föräldrar är nog ganska rättvisa, eller iallafall jag i min föräldraroll. Hur jag är som mamma präglas mycket av min egna uppväxt, jag växte upp som ett ensambarn men fick syskon senare. Så har egenskaper som både ett ensambarn och en storasyster. -Jag är omhändertagande men rättvisa är viktigt för mig Vi kör varannan gång, jag delar upp godiset i två skålar så att man får äta efter sina förutsättningar osv. Molly uttryckte en önskan om att få vara ensam med mormor efter att Leonore hade en mysig kväll med henne för ett par veckor sen. Så nu på fredag är det Mollys tur att sova över. När tjejerna blir äldre och kanske stöter på utmaningar kommer enskild att behöva mer tid, och så måste det få vara då. Men just nu är vi i största mån rättvisa. Nattar varannan dag, delar upp tjejerna och försöker hela tiden finnas där för båda. Dom får välja varsin saga vid nattning, båda två får vitaminer på mornarna och dom har leksaker som båda tycker om. Gör dom fel, ber dom om förlåtelse, och ifrågasätter dom någonting förklarar vi varför. Vi har kommit till stadiet i barnens liv där dom är bästa vänner. Nu leker dom, och visst kan dom ryka ihop men det går fort över. Vi hjälper till att medla men ibland får dom lösa det själva. Glädjen till varandra är större än rivaliteten just nu. Jag uppfattar oss som en stark fyra, och där även tjejerna är måna om varandra. Blir den ena ledsen, blir oftast den andra också det. När Leonore ramlade i brännässlorna i helgen började Molly också att gråta. Samma sak vid sorgliga filmer, då gråter vi allihop. Det är härligt att ha nära till ens känslor. Att vara ledsen och arg är lika naturligt som att skratta och vara glad. Det är också viktigt att kunna sätta ord på sina känslor, och det är något vi övar på varje dag. Att vara mamma till två innebär att man måste avsätta tid och individanpassa sig. Mina barn skiljer sig, vilket även min mammaroll gör gentemot dom. Men i och med att jag är mamma till två kan jag också förena. I min famn får båda plats samtidigt, det har jag funderat över. Hur livet med tre skulle bli, för just nu är min famn full av två. Jag antar att man hade lärt sig att vara förälder till tre barn, precis som vi har lärt oss först till en och sen till två. -Jag som var ett litet barn utan syskon behövde aldrig konkurrera om uppmärksamhet. Så våra tjejer kanske gör det, utan att jag märker det för att jag inte känner till signalerna. Hur gör man om syskon är avundsjuka och tävlingsinriktade mot varandra? Hur hanterar man rivalitet mellan syskon? Jag hoppas att ni förblir bästa vänner livet ut?
