Och så har det hänt igen. Mitt hjärta går sönder! Under en tid så har Molly haft starka mardrömmar. Kommer aldrig glömma bort gången hon var sjuk och hade feberhallucinationer och var övertygad om att det var insekter i sängen. Kommer aldrig att glömma bort hennes panik. Nu är hon inte panikslagen men jätte, jätteledsen. Hon drömmer och det tar en tag för henne att skilja på verklighet och dröm. I morse kramades vi säkert i en kvart innan det gick över. Drömmarna handlar om olika saker, i natt yrade hon om att vi var i ett annat land och att hon kom bort från oss. Det kan handla om allt mellan spöken och tjuvar, till att hon gör illa sig i drömmarna. Molly har börjat fråga mycket om döden och blev ledsen för ett tag sedan när hon insåg att alla kommer att dö någon gång. ”Jag vill inte att du ska dö mamma”. Även jag blir ledsen över den instinkten om att vi alla ska dö från varandra men det hjälper med att säga att det är om länge, länge, länge. Jag har inte hjärta till att ljuga och säga att jag inte kommer att dö utan väljer hellre att bara höra henne och lyssna istället för att säga någonting. ”Om länge, länge” har funkat för att trösta. Det är inte roligt att se henne så ledsen av drömmar. Det är vanligt med mardrömmar men jag hoppas att det går över snart. Det blir mycket att vi somnar tillsammans och sover ihop på nätterna men så får det vara. Allt för att tjejerna ska känna sig trygga <3 -Har ni också haft svårigheter med mardrömmar? Har ni något tips till oss som befinner oss i det just nu?
