Det blev en del frågande kommentarer angående ”att checka ut” och att jag uppdaterade från min mamma & Molly-dag förra veckan. Vissa kommentarer var lite mer skuldbeläggande än andra med en tråkig ton "Men barn nuförtiden är väl vana vid det sorgligt nog.. Halvt närvarande föräldrar. Visst att sociala medier är ens ”jobb” men när det går ut över barnen och dessutom när man bokat in tiden så känns det lite i hjärtat 💔" Ja, jag gjorde en snabb uppdatering i realtid från min och Mollys dag. Medans hon satt och fick sina naglar piffade la jag upp ett gäng bilder med några meningar text. Själva posten tog inte många minuter att få upp och Molly satt koncentrerad och följde arbetet med mönster på sina naglar. Både tiden innan och tiden efter satt vi och babblade om dittan och datten och Molly fick verkligen gott om uppmärksamhet och var så nöjd med dagen så ingen behöver ha känningar i hjärtat för flickebarnets skull. Jag håller inte med om att jag/vi är ”halvt närvarande föräldrar” för att vi emellanåt använder våra telefoner samtidigt som vi är med våra barn. Jag är också så trött på attityden många har till att föräldrar överlag håller på med telefonen med deras barn närvarande. Främst äldre då som säger att ”dagens föräldrar...minsann” med ogillande ton. Ja, om man har näsan i mobilen och helt tappar fokus på sin unge på lekplatsen tycker jag inte är OK såklart. Eller om barnet skriker efter uppmärksamhet och föräldern är ”helt borta”. Det finns ju gränser och det är självklart inte okej att försvinna helt i närvaron med barnen. Men det tycker jag sällan jag stöter på ute i livet? Sen ser jag dock ofta föräldrar som halar upp telefonen och svarar på något sms eller mail, pratar med den andre föräldern eller kollar upp något för att sen lägga undan mobilen. Eller fotar barnet - mobilen hänger ju med på ett annat sätt nu när den är kamera, filmkamera, telefon, dator, kalender, väderprognos, miniräknare och jag vet inte allt. Men jag tycker det är väldigt sällan en förälder ändå inte har koll. Och jag vill sticka ut hakan och säga att jag tror att dagens föräldrar, trots mobilandet, är mer närvarande med sina barn. Min bild är att dagens föräldrar umgås mer tillsammans med barnen på barnens villkor. När jag var liten, och det var inte SÅ länge sen direkt, var det mer att skicka ut ungarna och så var föräldrarna inne. Satt mamma i telefon satt hon fast för det var ju där telefonen fanns. Och det kanske inte scrollades på någon mobil men det fanns tidningar, böcker, korsord och annat som tog uppmärksamhet från föräldern. Nu säger jag inte det som i att skamma gårdagens föräldrar men mer att vi som var barn förut fick inte direkt mer uppmärksamhet från föräldrar och det blev människor av oss också. Man fick tjata och ropa på föräldrar och sen när man fick uppmärksamhet var det inte mer med det. Man fick lära sig vänta och att vuxna gör tråkiga vuxensaker. Och hur tänker jag då till att jag säger att jag checkar ut och ändå fotar och ibland postar saker? När jag säger att jag checkar ut från jobb på eftermiddagarna så innebär det att jag inte svarar på mail från företag angående samarbeten. Jag sitter inte i telefonmöten och jag försöker ha ”gjort bort” allt för att eftermiddagarna ska vara rensade för barnen. Jag finns inte tillgänglig som yrkes-Paula utan ägnar min energi åt att vara mamma-Paula. Sen så är bloggen mer än bara ett jobb, det är ju mitt liv som dokumenteras. Och det kräver att jag håller uppe med inblickar i min vardag och det har blivit en rutin för mig. Jag har nästan alltid mobilen eller kamran med för att fånga ögonblicken. Ibland åker dom upp på en gång som en kort ”just nu” uppdatering men det är aldrig inlägg eller aktiviteter som får ta särskilt mycket tid. Det kan åka upp i farten när jag står vid kastrullerna och rör ihop kvällens middag eller när jag har 5 minuter för mig själv medans barnen leker i sitt lekrum för sig själva. Hör och häpna så händer det ju allt mer att barnen roar sig utan våra vuxnas inblandning. Då är vi nära men inte med i leken. Och då ser jag inget fel i att göra en snabb uppdatering. Så tänker jag! Hur resonerar ni kring att använda mobilen i närheten av barnen? No no eller finns det tillfällen det är OK och inte?
