I helgen gav jag en lista på 15 morsdagspresenter jag skulle bli glad för. Idag vill jag tipsa om en present för mammor att ge sig själva - E G E N T I D! Den beryktade egentiden. Efterlängtad, åsidosatt, omdebatterad, svåråtkomlig... det finns många vinklar till egentiden. Jag vet att vissa (främst lite äldre...) är negativa till den, eller till dagens föräldars behov av den. ”Egentid och egentid, man skaffar väl barn för att vara med dom! Man ska inte sätta sina behov före barnens!” kommer det alltid enstaka kommentarer om när det luftas att man är i behov av egentid. Jag håller med om att man ska sätta barnen före sig själv MEN emellanåt måste man få tid för sig själv. Tid för omhändertagande. Tid att vara bara sig själv - inte mamma, inte partner. Då tror jag man i slutändan blir bättre både som förälder och partner. Jag hittade en artikelom egentid på mama som jag tyckte var bra. Där framkommer det att egentid är något nästan alla tycker dom är i stort behov av och blir bättre människor av. Men också att mammor ofta får dåligt samvete av egentid. Jag känner igen mig i det! Förut fick jag dåligt samvete så fort jag var iväg från barnen. Kände att jag gick miste om viktiga minuter och timmar i deras liv. Men samtidigt kändes det som att jag verkligen behövde ett brejk. Då var egentid att åka till macken och köpa kaffe och brownie som jag åt i bilen i tystnad och ensamhet. Visserligen effektivt men idag är jag bättre på att unna mig riktig egentid. Att ha en natt (eller som nu flera) borta för mig själv. Jag vet att barnen har det bra med sin pappa (eller någon annan släkting) och att den tid vi missar ihop är så liten i det stora hela. Jag känner att jag mår bra av att sakna, att längta och av att få komma hem och uppleva glädjen efter saknaden. Då känns bråk och gnat och tjat långt borta! En terapeut sa såhär i artikeln: – Det föräldrapar som bestämt sig för att vara bussiga och ge varandra utrymme att ha egentid kommer att spela i samma lag. De kommer att vilja ställa upp för varandra istället för att kriga om till exempel vem som inte gjort vad eller vems tur det är att få lite ledigt. De kommer att ha lättare för intimitet och glädje. Dessutom kommer de att visa sina barn att det är viktigt att vara ensam emellanåt. Och det här känner jag är så viktigt. Att inte se egentid som något fult den andre ska göra utan unna sin partner tid för sig själv. Att se det som ett båda behöver få ladda batterierna och att man är ett lag som lägger upp en spelplan. Jag kunde blir irriterad på Hugos tid borta när barnen var små just för att jag inte själv tog mig den tiden. Det blev ojämnt och jag kände att jag alltid låg på minus i ”unna-uppdelningen”. Samtidigt TOG jag mig aldrig tid för jag ville inte missa något. Nu när jag själv värderar och tar mig tid känns det så mycket bättre. För visst skaffar vi barn för att vara med dom - men vi upphör ju inte att vara våra egna människor under 18 år bara för att vi får barn. Barnen ska prioriteras och småbarnslivet SKA ha fokus på kidsen. Men för den sakens skull får man avvara lite tid för sig själv också. Förr tyckte jag att en långdusch kunde vara egentid men nu ser jag det nästan som knasigt att tänka så. Har ni nånsin hört en pappa säga att han unna sig en lång dusch som egentid? Vanlig hygien, mat och träning tycker jag inte ska räknas som egentid utan det ska vara tid man avsätter utöver vardagsbestyren. Gå på en massage, gå på middag med en vän, resa iväg, ta en shoppingtur, få tid till sin hobby eller ja vad som helst som lockar. Duscha ska man få göra ändå utan att det räknas som egentid. Så inför morsdag vill jag uppmana alla mammor där ute att ta er tid för er själva! Kanske sitter du hemma med en liten liten bebis och då blir egentiden kortare (då KAN en dusch och en brownie i bilen vara tillräckligt brejk), eller så sitter du med större barn och inser att du aldrig spenderat natten borta från dom. Oavsett - ge dig själv en present du är värd, tid till dig själv och det DU vill göra! ❤️ Hur tänker du kring egentidens vara eller icke-vara?
