Jag läste ett inlägg hos Clara där jag kände mig lite träffad i första stycket. Om att ha egentid med barn ”på typ spaweekend”. Jag har inga problem i att sträcka upp handen i att det är något jag gjort med båda flickorna, checkat in på staycation och haft lyrr-tid tillsammans. Jag kan faktiskt inte känna att det är så galet som hon vill få det att framstå. Jag förstår mycket väl att det kanske inte är något som alla kan eller vill göra med sina barn men vi har dom resurserna som gör att det känns rimligt. Den egentiden Clara tar upp med att gå en promenad tillsammans eller spela spel utan störande syskon får vi ju också till, betydligt oftare än vi checkar in på hotell. Hemmastunderna med pyssel och samtal, ensamma promenader med ett barn, att dela på sig till helgaktiviteten och ha mysigt snack i bilen med en brownie från macken under tiden, småprat efter bokläsning innan det är dags att sova. Det är egentid som kommer ofta och visserligen är kvalitativ den med men dom här enskilda lyrr-vistelserna på hotell har varit inför skolstart och extra extra egentiden deluxe. Mamma och pappa bor ju ”ofta” på hotell och är iväg utan barn så varför inte låta barnen få uppleva liknande när vi har resurserna för det? Men visst förstår jag att det inte är något som det finns utrymme för i alla familjebudgetar direkt. Och jag håller med Clara om att föräldraskapet har blivit en enorm business och på ett sätt har jag ju mycket mitt liv idag att tacka för det? Idag är mina samarbeten mycket mode, skönhet, mat och diverse saker och ting men i början av min some-karriär var jag en renodlad ”mammabloggare”. Mina kanaler cirklade kring graviditet, bebis och allt däromkring. Samarbetena var mycket vagnar, bebiskläder, hudvård för barn, tandvård för barn och allt vad det kan ha varit. Jag har alltid valt bort samarbeten som inte känns rätt och inte pushat något jag inte tror på/tycker om på riktigt men jag har svårt att hötta åt ”bebisbusinessen” helt å hållet. Men jag kan ändå känna viss distans till den för vissa bitar har jag definitivt mumsat på men andra känns främmande. Pushpresent till exempel - inte har jag fått dyra smycken av Hugo efter förlossningarna? Det jag däremot fått har varit två helt perfekta döttrar med mitt livs kärlek och det är väl en ”push”present om något. Gender reveal partys var inte en grej i Sverige under mina graviditeter och jag känner ingen sorg över att ha missat det, för det känns i ärlighetens lite skumt. Jag förstår att man som förälder blir glad över att veta könet på sitt barn för att det blir mer verkligt och allt sånt (så har jag känt, att det är lättare att knyta an till bebisen när det blir verkligt) men det känns lite knasigt att ha en hel fest för att fira ”kille eller tjej”. Tjoho en pojke vad kul! Eller Tjoho en tjej vad kul! Och sen är det inte mer med det? En babyshower fick jag och det var jag så tacksam för! Det är väl också det av Claras grejer jag känner att flest faktiskt har som inte är influencers eller liknande, att det är en trend som blivit lika vanligt typ som dop och födelsedagskalas nästan? Jag tycker babyshowers är härliga just för att man i slutet av graviditeten oftast är rätt sliten och trött och allt känns bara BLÄ. Så att få bli firad och liksom peppad ger lite ny energi. Presenter är väl sekundärt i det stora hela, jag tänker att det inte är några konstigheter att folk har olika budgetar och olika spann för presenter. Att någon ger en dyrare grej tar inte bort det fina i den ”billigare” grejen? Det är ju omtanken som är det viktigaste. Jag tänker överlag att "föräldrabusinessen" är precis som alla andra businessar i livet och det kommer fyllas på med saker man kan spendera pengar på, i alla prisklasser. Och man får sålla bland vad man tycker är nödvändigt och vad man har möjlighet till. Det kommer alltid finnas dom som spenderar mer och dom som spenderar mindre. En bebis behöver sina föräldrar, trygghet och närhet, mat och tak över huvudet. Allt annat kan man pussla med utefter intresse och förmåga. Du är inte en sämre förälder för att du inte har råd med lekland men du är inte heller en sämre förälder för att du har råd och väljer att spendera pengar på det. Jag tänker också att alla i ens närhet bidrar på olika sätt efter olika förmågor. En släkting kanske gärna är barnvakt och bidrar med närhet och liksom handfast hjälp. En annan släkting kanske inte kan hjälpa till rent praktiskt av olika skäl och ger istället dyra gåvor eller pengar på ett sparkonto för att hen vill bidra och "bara" kan göra det genom ekonomiska tillskott. Det ena blir inte mindre värt för det andra. Alla vill vi ju såklart alltid det bästa åt våra barn och jag tänker att det är knepigt att tänka att man ska avstå en massa för sitt barn för att det kan finnas andra barn i närheten vars föräldrar inte har råd att göra samma. Olika förutsättningar kommer, tyvärr, vara med oss genom hela livet. Än så länge tycker jag också att barnen inte alls lägger samma värdering i dyrt/billigt, vem som gav mest/minst osv. utan att det är något vi vuxna gör. Barnen kan önska sig ett telefonskal för 100kr och ett xbox för tusentals kronor samtidigt och bli lika glada för båda. Men jag tänker att man kan göra barnen medvetna om att alla har olika förutsättningar och att det alltid är tanken man ska bli mest tacksam för. Att det är roligt att få gå på kalas, inte att det viktiga är vart det är någonstans. Att det är roligt att någon tycker om en och ger en present, inte vad presenten var för något. Och så vidare. För egen del tänker jag att våra barn absolut får mycket materiellt men det vi är rikast på är ändå tid med varandra och med våra nära och kära. Att vi har mor och farföräldrar som engagerar sig, att vi har nära och kära som bryr sig om dom, att dom har mamma och pappa som spenderar tid med dom. Att dom får somna varma, mätta och trygga i sina sängar på kvällarna. Det är det viktigaste av allt, oavsett om det smygs in en staycation någon gång ibland.
