Jag har en ängslig sida hos mig själv. Så länge som jag kan minnas har jag haft framtidsångest. Det är precis som att jag hela tiden letar efter nödutgångar. Säkrar upp både en b och en c plan. Hugo är helt åt det andra hållet och oroar sig aldrig för framtiden. Det har varit både utvecklande och svårt att leva med honom men mesta dels utvecklande. Det var värre när jag var yngre och det var riktigt tufft i vår första graviditet med Molly. Min framtidsångest handlar aldrig om hur jag är som person och hur mina relationer ser ut utan det har handlat om det praktiska. Jobb, boende och utbildning. Jag är tacksam för att Hugo introducerade mig för en rolig bransch. Annars hade jag nog aldrig fått upp ögonen för marknadsföring, sociala medier, skrivande och PR. Jag är taggad på att söka in till Berghs. Där får jag täcka upp mitt behov av att studera. Jag mår bra av att få lära mig saker. Är det jag som blivit tant över en natt eller verkar det här med matlagningskurser sjukt kul? Tänk en italiensk eller en med endast vegetarisk mat. Framtidsångest är något som alltid kommer ligga där och spöka hos mig men jag väljer att inte låta den ta över. Jag väljer också att fokusera på nuet och vågar lita på mig själv att vi kommer att göra dom val som får livet att lösa sig. Någon annan som har dragits med framtidsångest? Vad är dina bästa tips för att lära sig att leva med den?
