Kidsen har två rum här hemma. Ett lekrum intill vardagsrummet och ett sovrum intill vårt. Där står en våningssäng där Mollys säng är högst upp och Leonore sover nedanför. Vi har en toppen våningssäng med en 1,20 cm madrass nertill (köpt på Mio) så vi brukar alltid natta båda där nere vilket gör att dom mest sover tillsammans. Fördelar med att dela rum: -Den största anledningen till att vi låter dom dela rum är rent praktiska. Dom är fortfarande små och vi ville ha dom på samma våningsplan som oss. Det känns inte tryggt att nyvakna kottar skulle gå ner i en mörk trappa för att komma till oss (vi sover på nedre plan). -Dom har inget behov av egna rum ännu och genom att dom delar hade vi chans att möblera till ett gästrum. -Det går smidigare att natta båda samtidigt. -Jag vill tro att Molly och Leonore skapar en närmare relation genom att dom sover tillsammans nästa varje natt. Dom ser en enorm trygghet till varandra och delar gärna på kudde och täcke -Tror också att det är nyttigt att dom får växa upp så tätt intill varandra. Det ger tidig övning på hur man respekterar varandras gränser och att ta hänsyn till andra människor. I barnens sovrum har vi tapetserat med dov tapet, mörkläggande sammetsgardiner, mysiga nattlampor och musikspelare. I sovrummet har barnen bara böcker och lite gosedjur. Det blir enklare att natta utan distraktion från en massa leksaker. Nackdelar med att låta barnen dela sovrum: -Vaknar en, vaknar oftast den andra. -Vid sjukdom blir det klurigt att dom delar rum. Den som är sjuk får hoppa över till vår säng så sover en av oss i våningssängen med den som är frisk. -Det var svårare förr när dom var yngre och hade olika sovtider. Nu somnar dom oftast vid samma tider. Och det var dom enda nackdelarna som jag kunde komma på! Ser ingen anledning till att små barn med syskon inte skulle dela rum. Vi kommer att vara lyhörda mot tjejerna. I och med att Molly är äldre känns det naturligt att hon kommer att vilja ha en egen sfär hemma först. Och när hon eller Leonore utrycker det kommer vi givetvis att möta de nya behoven. Minns själv hur jag var som tonåring, mitt rum var min trygga borg. Jag blev arg om familjen kom in utan att knacka så det kommer jag att ta med mig. Alltid knacka på deras dörrar när dom blir äldre och stänger in sig på sina rum. -Delar era kottar rum? När slutade ni med det? =)
