Konversation Leonore: Jag ska bli storasyster Paula: Jasså? Det visste jag inte??? Molly: Jo mamma. Leonore tycker det är orättvist att bara jag är en storasyster och inte hon. Leonore: Mamma vill du ha en bäbis? Paula: Ni är ju mina juveler? Jag är övertygad om att det skulle vara helt fantastiskt med ett till barn. Under hela förra året velade verkligen jag och Hugo. Ett tag bestämde vi oss för att vi skulle försöka bli gravida med en trea. Tiden gick, och nu är vi där vi är idag. -Vi är ute ur tunneln -Vi kan faktiskt räkna med en natts sömn -Alla bebisprylar är borta -Våra döttrar har ett faktiskt utbyte av varandra Vi är där, där som vi fantiserade om för ett par år sedan. Och det är så himla härligt! Så även om jag känner att mitt hjärta har plats för att älska fler känner jag klar. För nu. Trots min starka känsla av att vara klar smälter jag när Molly och Leonore då och då uttrycker sin önskan om fler syskon. När jag och Hugo inte längre finns kvar, har syskon alltid en familj i varandra. Det är typiskt att livet hann bli så bekvämt, och att vi förmodligen kommer att stanna på två just pga bekvämligheten. Pratade med en vän som skaffade en trea och hon sa att hon aldrig hade tänkt på att det faktiskt blir en till vabb. Att tre små barn gör det svårt att få arbetslivet att rulla under dom första åren. Det hade jag inte heller tänkt på. -Vad tycker du är den största skillnaden på två till tre barn? Och har du tre eller fler barn i samma kull eller blev det sladdisar?
