Det är något med helgerna som gör att jag tycker det passar bra att svara på lite kommentarer jag fått under veckans dagar. Kommentarer som fastnat lite på något vis, det behöver inte vara att jag är sårad eller upprörd men ibland har det blivit en tankenöt jag gnagt på lite. Jag fick en kommentar om att jag fokuserade för mycket på utseende i och med Mollys skolstart. Att jag fokus på nya kläder till första dagen som hon fick välja ut och att vi planerade vad hon skulle ha på sig på livets första skolfoto. Att jag överför för mycket fokus på utseende till barnen. Hm... jag tror ingen förälder vill skapa dåliga tankemönster i barnen, självklart inte jag heller. Jag har tänkt så mycket på min roll som mamma och vilken mamma jag vill vara. Från att Molly var en liten bebis och fortfarande. Mycket av mina föräldramål kommer från min mamma - hon är en riktig mammaförebild för mig. Och sen har jag såklart vissa saker jag tänker "så gjorde mamma men så ska jag INTE göra" som jag också tror dom flesta känner igen sig i. Men jag vet vilken sorts mamma jag vill vara. Jag vill vara närvarande, jag vill lyssna på mina barn och se dom för vilka dom är, jag vill vara en lekfull mamma och jag vill vara deras stöttepelare. Och massa mer såklart. Jag minns själv hur pirrigt det var att börja i skolan. Hur stor och vuxen jag kände mig och hur stolt jag var över mitt nya ställe. Det var andaktsfullt att omsorgsfullt få välja ut outfit och frisyr och göra mig redo för dagen. Och likaså med skolfotot, då ville jag bestämma själv hur jag skulle se ut. Jag minns min egna skolstart så klart än idag och därför vill jag kunna möta Molly på samma nivå som jag själv minns att jag var på. Att vara med henne i tankarna på hur hon vill göra sig i ordning och få välja själv men ha mig som bollplank. Få känna sig stor och mogen men samtidigt ha med mamma på tåget och göra det till en rolig grej för bara oss två. Hon valde omsorgsfullt vilka kläder hon ville ha och ville gärna ha glitter i håret. Såklart fick hon det, min glittrande stjärna. Jag har svårt att tänka att den här lilla "högtiden" skulle göra för mycket fokus på utseendet för Mollys del. Eller jag hoppas verkligen inte det! Jag skulle självklart inte okeja smink eller liknande men lite glitterspray tycker jag är barnsligt kul och gulligt. Och att få välja ut sina kläder minns jag själv med värme hur speciellt det kändes. Jag tänkte inte så mycket på om jag var fin eller ful, det var mer den pirriga känslan av något nytt som väntade! Hur resonerar ni andra kring skolstart och att barnen får välja kläder och hur de vill se ut för skolfoto? Jag tänker att självklart är resten av läsåret blir det mer "vanligt" att kläder bara slängs på och så iväg. Inget vi går och pratar och pirrar om. Jag erkänner att jag tycker det är löjligt roligt att köpa fina kläder till barnen och matcha dom med men vi pratar inte så mycket om utseende och kroppar hemma. Smink är inget dom kommer i kontakt med dagligen (oftast går jag osminkad om det inte är en plåtning eller event) och hårbullen på huvudet är vanligaste frisyren för alla här hemma. Den bild jag vill förmedla är att det kan vara kul att pyssla med utseende ibland och experimentera lite men att det inte är ett måste vareviga dag att vara "fin". Sen inser jag att jag kommer begå hur många fel som helst i föräldraskapet under årens gång, någon dag kommer flickorna säga att jag gjorde si och så och det påverkade dem såhär. Ibland får jag bita mig i tungan när någon groda hoppar ut som jag inte vill att de ska uppfatta. Jag är inte perfekt men jag försöker vara en bra mamma. Jag vill att dom ska känna sig lika fina en slapparsöndag som på födelsedagsfest även om man ser annorlunda ut från gång till gång. Jag vill inte göra det fult att hålla på med smink eller skambelägga det men vill samtidigt inte att de ska känna något krav att det behövs för att vara fin och okej. Det viktigaste är alltid att man är snäll och att man har roligt, inte hur man ser ut! Hur gör ni andra med barn när det kommer till sånt här?
