Jag minns det så starkt fortfarande, febern jag fick kort efter båda förlossningarna av flickorna. Mjölken rann till fort båda gångerna men stora knölar bildades i brösten. Jag masserade och duschade varmt, men mjölkstockning var bara att konstatera. Febern vid mjölkstockningarna är febern från helvetet. Med febernedsättande i kroppen kände jag mig normal men det blev så påtagligt när de höll på att gå ur kroppen. Känslan var ”nej,nej,nej” när jag kände hur kylan spred sig som is inom mig. Jag började frysa och blev handlingsförlamad. Det enda jag kunde göra var att krypa ihop till en liten boll. Inget täcke i världen värmde. Det tog ca 10 minuter innan nytt febernedsättande kunde slå bort kylan inom mig, och då började jag istället att svettas. Jag hade en liknade feber igår, och tänkte direkt att jag måste ha en infektion i kroppen. Har jag ont någonstans? Hur känns öronen? Det är hemskt att ha feberfrossa, då är jag nästan hellre magsjuk. Tänk våra små som ändå är rätt så oberörda vid hög feber medan vi vuxna ligger som för döden. Är det inte lite komiskt att småttingar hanterar sjukdom bättre än vad vi gör? Med kroppen proppad av febernedsättande kör friyay, det är bättre idag än igår. Har inte haft någon frossa sedan inatt. Det blir häng i soffan i eftermiddag och kommer det tillbaka får jag ta mig till vården. Men jag kan inte förstå varför jag mådde som jag mådde igår: -bara feber, inget annat. Ingen hosta, inte snorig, inte ont någonstans. Barnen hade influensa förra veckan men om jag hade det borde jag vara hostig iallafall. Någon som haft oförklarlig feber?
