THE LAST TIME: "From the moment you hold your baby in your arms, you will never be the same. You might long for the person you were before, When you have freedom and time, And nothing in particular to worry about. You will know tiredness like you never knew it before, and days will run into days that are exactly the same. Full of feedings and burping, nappy, changes and crying. Whining and fighting, naps or a lack of naps, it might seem like a never-ending cycle. But don’t forget … There is a last time for everything. There will come a time when you will feed your baby for the very last time. They will fall asleep on you after a long day and it will be the last time you ever hold your sleeping child. One day you will carry them on your hip then set them down, and never pick them up that way again. You will scrub their hair in the bath one night, and from that day on they will want to bathe alone. They will hold your hand to cross the road, then never reach for it again. They will creep into your room at midnight for cuddles, and it will be the last night you ever wake to this. One afternoon you will sing “the wheels on the bus” and do all the actions, then never sing them that song again. They will kiss you goodbye at the school gate, the next day they will ask to walk to the gate alone. You will read a final bedtime story and wipe your last dirty face. They will run to you with arms raised for the very last time. The thing is, you won’t even know it’s the last time until there are no more times. And even then, it will take you a while to realize. So while you are living in these times, remember there are only so many of them and when they are gone, you will yearn for just one more day of them. For one last time." Den här dikten gör det svårt för mig att andas. Mina ögon fylls med tårar tills de rinner ner längs kinderna. För oss ligger redan så mycket bakom oss. Jag kommer aldrig mer att få amma Molly eller Leonore. Jag kommer aldrig mer att få dra dom i vagnen, och vi är mitt uppe i att två små barn håller på att formas till egna individer. Givetvis får man vara trött på sina barn, jag är det ofta. Vi befinner oss fortfarande i tuffa småbarns år och vi är inte mer än bara människor. Ibland orkar vi inte mer. -Men tänk då på dikten ovan☝?Sätt perspektiv på vart du befinner dig. Tuffa, härliga och magiska småbarnsår tar slut. Du kommer få ALL tid i världen för annat. Du kommer få tid till att bara längta tillbaka, och vi kommer alltid att vilja vara nära våra barn. Men dom kommer frigöra sig. Vänner kommer bli viktigare och vips har dom egna familjer. Så var trött på barna, men ta inte denna tid för givet. Se tiden som på lån, vi har våra små just nu på lån. Och njut av dom tråkiga vardagsfighterna för det kommer komma en sista gång för det också. Lova mig att att njuta samtidigt som du är trött på dom. Och när du behöver perspektiv så söker du på ”One last time” för att läsa dikten igen. Jag känner att jag fick ett wake up call i början på året när jag förstod att Molly snart börjar i skolan. Då lovade jag mig själv att ta bättre vara på vardagarna. Göra små förändringar men framför allt att lägga alla måsten åt sidan. -Laga snabbare middagar (helst stora middagar så att det räcker till dagen efter) -Bjuda in barnen mer i sysslor, så som att sortera tvätt i tvättstugan -Ta promenader till och från förskolan för att fånga upp varandra efter en dag från varandra Jag är långt ifrån redo för att vara med om fler ”för sista gången” men väljer att fokusera på dag för dag. Njuta av dagen med barnen, oavsett vad dagen innehåller. Och när jag är trött på dom ska jag påminna mig själv om att det är just nu vi lever dom åren som jag senare kommer att längta tillbaka till?
