Jag läste på bloggbevakning om influencers som blir besvikna/ledsna på följare som inte bjuder på lite engagemang vid köpta inlägg. Började fundera på hur jag tänker själv kring fenomenet. Finns ju olika nivåer av det också. Att lägga upp en lite censurerad post i storys med hänvisning till "ny post" för att skapa nyfikenhet och slussa dit folk tycker jag är helt okej och något jag själv gör mycket av. Varför? Jo för att algoritmen gör ju att alla inte får upp alla inlägg i sitt flöde och jag vill ju såklart att mina följare ska se mina inlägg. Det är detsamma som att göra "clickbaits" på story för att få in läsare till bloggen - mitt jobb är ju att skapa intresse för det jag postar så jag vill få det att nå fram. Men där tycker jag som sagt det är okej att pusha för det är fortfarande jag som gör "ansträngningen" eller hur man ska säga. Sen så tycker jag att det kan vara ok att någon gång påminna om att engagemang uppskattas. Att vara transparent med att det är ju följares engagemang som företag tittar på efter avslutat samarbete för att utvärdera. I vissa fall genom att följa upp länkar som använts och hur många köp som gjort via en rabattkod. I andra fall genom att titta på hur mycket likes, kommentarer, spara ett samarbete fått & i förlängningen vad som kommenteras. Man kan ju tänka sig influencers som en gratis prenumerationstjänst och om man gillar profilen ifråga kan man visa sin uppskattning genom att visa engagemang även på köpt innehåll. Att skriva typ "tryck gärna på hjärtat om du tyckte om tipsen" tycker jag är helt okej. MEN - i grunden är det ju mitt ansvar som kreatör att skapa innehåll som engagerar så jag skulle inte köra på guilttrip om ett samarbete inte får igång publiken. Det är mitt ansvar att skapa något som engagerar. Om det inte gör det är det något jag får ta med mig & också presentera för företaget varför jag tror det gick som det gick och vad som kan göras bättre. Jag tycker inte det känns okej att efter ett samarbete eller vad som köra på att skälla/ventilera hur besviken man är på utebliven respons. Det känns bara märkligt och inte alls professionellt. Om man tar dålig räckvidd som en personlig förolämpning istället för att se det som ett utvecklingsområde ska man nog inte hålla på med sociala medier som ett yrke, och inte göra samarbeten. Då kommer man få många stunder av att må riktigt dåligt. Man kan absolut tänka och känna allt det där men kanske gå till sig själv istället, vad gör att jag klickar på hjärtat, lämnar en kommentar eller vad som. Gör jag det för att jag genuint gillar det jag ser eller för att vara schysst mot en branschkollega? Om det är det senare kan jag inte räkna med att folk utanför branschen ska göra samma sak - för dom tänker ju inte på det sättet utan på att gilla saker genuint. Då får jag gå till mig själv igen och fundera på vad som engagerar mig genuint och sen försöka få till det i mitt egna flöde. Ibland flyger det, ibland inte. Ibland kan det vara perfekt på pappert men ändå inte få den räckvidd jag tycker det förtjänar - men det är aldrig något som ska tas upp som en pekpinne och guilttrippa med. Så tänker jag!
