Jag fick syn på min bloggkollega Jessica Lagergren i Expressen och tog del av hennes upprördhet av att en bild på hennes dotter och Angelicas dotter användes i tv-programmet Breaking News. Med sammanhanget saker som är SD (?) och så hade Filip sagt något om att han hoppades att barnen på bild inte skulle bli våldtagna. Så osmakligt och jag förstår att Jessica blev upprörd. Att ta en bild ur sitt sammanhang utan tillåtelse och använda på en sånt sätt känns inte bra alls. Såg också att flera kommenterade i hennes blogg att hon får skylla sig själv som lägger upp så mycket bilder på barnen i sin blogg och lever offentligt. Det tycker jag är ett konstigt sätt att resonera på. Det är som när folk ifrågasätter tjejer som blivit våldtagna med att så går det när man klär sig utmanande eller är för full. Oavsett vad man tycker om andras livsval (som att dela bilder eller ha kort kjol) är det inte okej att göra saker som är olagliga eller kränkande. Och att ta andras bilder på det där sättet är faktiskt olagligt - det strider mot upphovsrätten att använda sig av andras bilder utan deras tillåtelse vilket Filip och Fredrik gjorde i deras program. Om man vill ha en bild på barn och en glassbil får man antingen fota det själv eller köpa från en bildbank. Inte göra ett bildsök och bara ta något som dyker upp. Som produktionsbolag måste man ta ansvaret för vad man sprider. Jag skulle inte heller vilja att bilder på våra barn tas upp i ett tv-program där de kopplas samman med SD och våldtäkter. Då skulle jag brinna av, få tag på den ansvariga och kräva en ursäkt och definitivt fakturera dem för övertrampet. Inte för att pengarna spelar roll men för att markera. Så jag tycker Jessica agerar helt rätt som sa ifrån och lyfte det här. Det verkar också som att hon fått en ursäkt och det är bra men jag tycker fortfarande att det är skrämmande att en tvproduktion inte agerar mer professionellt. Jag fick en kommentar senast nu i veckan om vart gränsen för exponering av våra barn går och hur jag tänker kring att visa upp dem i deras vardagliga liv. Jag förstår att man kan ha tankar och funderingar om det hela om man inte har det jobb vi har. Vi försörjer oss på att visa upp våra liv för folk som vill vara med och ta del av det. Våra barn är en enormt stor del av våra liv och därför blir det naturligt att de syns mycket. Vi är stolta över våra barn, gläds i deras framsteg, har funderingar kring utveckling och en massa roliga samtal - det delar vi med er som följer för ni är ju också med i våra liv. För mig går gränsen kring exponeringen i att jag aldrig skulle visa barnen nakna. Jag skulle aldrig berätta utlämnande saker om sånt som bekymrar barnen. Och så fort jag skulle märka något som helst hot mot dem skulle det självklart vara en gräns som nås. Alla som jobbar med sociala medier tänker olika. Elaine visar inte sina barn på bild alls men berättar om situationer hemma med barnen och saker som rör deras utveckling och det respekterar jag. Ju äldre barnen blir desto svårare blir det att ha med dem i sociala medier, helt klart. Den dag de säger nej kommer vi respektera det och därför har jag börjat tänka på vad jag ska göra sen. Det är ett steg i utbildning och att kunna arbeta med sociala medier på ett annat sätt i framtiden. Tills dess delar jag med mig av det finaste jag har i världen på ett sätt som känns okej för mig.
