<p class="p1"><span style="font-size: inherit;"><br /> Bloggbevakning skrev ett inlägg i förra veckan som jag inte kan släppa. </span><span style="font-size: inherit;">Isabella Löwengrip skrev en uppdatering kring hur hon inte vill såra sin partner och säga att hon inte känner sig hel utan sina barn. Här kommer det.</span></p> <p class="p3"><span class="s2">”<em>Barnen är här! Jag är hel igen! Men jag har lärt mig att inte säga så när Paul hör för han tolkar det som att jag inte är hel när jag är med honom. Att det livet liksom inte är tillräckligt. Jag förstår hur han tänker men mitt svar är inget han vill höra. Hur lycklig jag än är med Paul så känner jag inte att livet är 100% bra, eller att jag är helt lycklig- Om inte barnen är här. Är det elakt av mig att säga så?”.</em> </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Detta skaver i mig av olika anledningar. Nummer ett, jag förstår helt och hållet vad Isabella menar. Hon känner precis som jag. Jag är inte heller 100% lycklig om barnen fattas mig. & då lever jag i en relation med deras pappa. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Nummer två, jag är ett skilsmässobarn och känner helhjärtat att mina föräldrars villkorslösa kärlek till mig aldrig konkurrerat med deras nya partners. Kärleken till ens barn och till ens partner är två helt olika kärlekar. Det måste väl ändå varenda förälder hålla med om? </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Likaväl som Isabella verkar ta hänsyn till Pauls känslor borde han göra vise versa. Få en större förståelse än att vara så liten och jämföra kärleken. Har man aktivt valt att starta en relation med någon som har barn sedan tidigare måste man respektera sin partners föräldraroll. Och alla känslor som kommer med den. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Uppdateringen är färsk vilket dessutom betyder att den skrivits under juletid. Granen, julbelysningen, julmusiken, julmaten, pepparkakshuset och julklapparna skulle aldrig ge mig julefrid utan barnen. Det är deras närvaro, glittrande ögon, förväntan, bus och skratt som ger julefriden. Såklart Isabella blir glad och fylld när hennes barn äntligen kommer hem. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Personligen tycker jag att det är helt befängt och jag hoppas att Isabella får ett större perspektiv när hon bjöd in allmänheten att tycka till. Och jag hoppas också att Paul får lite självinsikt. Jag tycker verkligen att det är en självklarhet att föräldrar får säga att man inte är hel utan sitt/sina barn. Skild, gift, sambo eller whatever </span><span class="s3">❤️</span><span class="s2">.</span></p> <p class="p3"><span class="s2">-<strong>Vad tycker du?</strong></span></p> <p class="p3"><span class="s2"><strong> <br /> </strong></span></p>
