Den här har jag sett delats av SÅÅÅ många i helgen och jag blev absolut full i skratt. Har ni sett och vad är er reaktion? Jag försökte resonera med mig själv om jag är skyldig till det här beteendet. Jag tror inte jag är en IG-gråtare? Mer än att jag kanske fotat mig själv i stilen ”vi såg den här sorgliga filmen och jag började absolut grina” eller ”såg barnen göra det här och blev så stolt att en tår letade sig fram”. Alltså när gråter nästan blir något lite lustigt och inte när gråten är ett ”in the moment big trauma” om ni förstår vad jag menar. Kanske får jag äta upp det här om någon sitter på ett bättre minne än mig och har någon gråtepisod nersparad i minnesbanken 😂 Men min ärliga syn på det är att jag inte dokumenterat mina känslomässiga haverier. Det ÄR ju fruktansvärt cringe med gråtcontent. Lite som förr i tiden när folk checkade in överallt på Facebook och då kunde checka in på akuten med något kryptiskt meddelande om att dom mår dåligt men sen inte svara på vad som hänt. Att gråta på IG känns ju väldigt mycket som effektsökeri och att man tänker för mycket på sitt liv som innehåll. En redig arbetsskada helt enkelt 😅 & med det sagt så tycker jag det är lite cringe med gråtcontent samtidigt som jag ser det som ”rimligt” på något sätt. Knasigt? Såhär. Livet som influencer, och kanske till viss del det smittat av sig bland ”vanligt folk” bygger på att du lever som att du är huvudkaraktär i din egna film. Typ som när man var liten och åkte buss och lyssnade på sin freestyle/mp3spelare och tänkte att man var med i en musikvideo (nu kände jag mig gammal!). Allas liv kretsar ju kring sig själva men när man dessutom har många följare kan det bli som en känsla av att man är huvudperson i andras liv också. Förstår ni hur jag menar? När man hela tiden delar med sig av privatlivet blir det också svårare och svårare att ha en tydlig gräns kring vad som är privat och vad som är personligt. Man har ju också som en kompisrelation med (vissa) av ens följare så att lägga upp en story där man gråter och berättar om något som har hänt blir ungefär som att ringa en vän och gråta. Sen kan jag tycka att det finns något positivt i att visa inte bara glad, piffig yta utan visa att alla har dåliga dagar, råkar ut för saker eller mår dåligt. Jag inser ju hur skumt det låter när jag skriver det men det är min take på det hela i alla fall. Vad tror ni andra? Och vad tycker ni om gråtiga influensers, pinigt eller positivt?
