Jag la upp på min instastory tidigare idag "livet som crossfit fru" ( följer du inte mig på insta så kan du gå in och göra det här - @paulas_me ) och att det innebär att jag är ensam med barnen på lördagar fram till eftermiddagen. Och för att ni ska få förståelse för hur har det just nu så har Hugo elitsatsat inom crossfit i...ja är det fyra år nu? Samma år som vi roddat småbarnsår. Något vi kommit fram till tillsammans och jag har full förståelse för vad det innebär, men samtidigt leker jag med tanken om det var jag som var den frånvarande i ett intresse som tar faktiskt tid för familjen. Kan inte ens föreställa mig vilken skit jag skulle få via sociala medier! Lördag förmiddag betyder inte familje häng utan att Hugo tränar och jag aktiverar mig och barnen. Idag åkte vi till Skansen med barnens farmor Fia och sen väntade vi in Hugo hemma hos dem. Mysigt men ibland kan jag känna att helgen är helig och att crossfiten inkränktar på det. Oftast känns det okej och jag känner att jag samlar på mig egentid jag kan kassera in senare när jag hittat det jag brinner för på samma sätt som Hugo gör med träningen - då får han acceptera och vara den som får dra huvudlasset. Hugo är - som jag skrev tidigare idag - den som springer fram som med Clean och då tycker jag det kan vara svårt av vara den som kommer in när allt redan börjat och bromsa ner. I alla fall när man inte är lika benägen att springa på samma sätt. Kanske är det därför hans behov ofta går före mina? Jag väljer att låta honom ta plats i sina intressen och acceptera hur vår vardag ser ut men det får mig ändå att tänka på jämställdheten. Jag tänker att det här kanske är typiskt i relationer - att vi kvinnor ofta tar ett steg bakåt och tänker att "han kommer se allt jag gör, förstå hur jag känner & sen ge mig tillbaka det jag gjort" men sen blir vi besvikna för att dem inte ser det där självklara som vi ser? Nåt jag lärt mig är att man aldrig kan utgå från att andra tycker eller tänker på samma sätt som en själv när det gäller saker man själv ser som självklart. Nu får Hugo faktiskt en del kritik ibland för att jag tar största lasset & det tror jag beror på att vi bloggar och visar upp våra liv så mycket. Om vi inte haft våra sociala medier hade nog ingen i vår närhet egentligen anmärkt på det för det ser ut såhär bland så många. Jag leker med tanken på hur det låtit om det var omvända roller. Om Hugo fick vara ensam med barnen delar av helgerna och hela tiden ha överseende med att jag måste få åka och träna flera timmar varje dag. Att jag skulle vara benhård med att jag måste få mina timmar varje dag och inte kan skippa träning ibland bara för att det uppstår något vardagsproblem eller att han inte skulle känna sig på topp. Om jag då fortfarande skulle se det som självklart att jag måste få göra mitt och att han och barnen får vänta. Om han dessutom skulle få tänka ut själv olika aktiviteter att göra på de där ensamma timmarna med barnen. Skulle han ha gjort utflykter eller bara åkt hem till sina föräldrar för avlastning och ta det lugnt? Skulle han umgås med min mamma och barnen ensam en hel dag? Jag bloggade tidigare om Jessica Almenäs och att är borta från sitt barn i en månad nu under OS. 4 veckor är en väldigt lång tid men jag undrar om hon hade fått den kritiken om hon varit en pappa istället för mamma. Varför tycker vi det är mer okej att pappor är frånvarande på olika sätt än mammor? Är inte båda föräldrar lika viktiga för barnen? Vi har turen i att våra familjer är väldigt närvarande i våra liv och för mig känns det inte det minsta konstigt att umgås en dag med Hugos mamma utan Hugo - relationerna till våra nära och kära är något jag värderar högt. Men det slog mig ändå idag, det där med att vara crossfit-fru och att Hugo har en annan fru (boxen) han umgås lite mycket eller mer med. Hur hade det varit med ombytta roller? Med dom tankarna är jag glad över att jag kan ge Hugo något som betyder för honom. Han identifierar sig så starkt som atlet men han är också ödmjukt inställd till att han ”owe me” i framtiden när jag behöver tid för att utvecklas. Om en vecka drar EM kvalet igång och håller på i fem veckor. Jag kommer givetvis vara på plats vid alla tillfällen och heja. Svettas för att kidsen säkerligen kommer dra åt olika håll men jag vill tro att Hugos relation till träning kommer inspirera barnen när dom blir äldre. Hur ser det ut hemma hos er? Har ni lika mycket egentid eller blir du som mamma nedprioriterad i familjen i perioder likt min situation just nu?
