- Mamma, var är mina fotbollsskor? - Mamma, var är mitt pyssel? - Mamma, mamma, mammaaaaaa? Känner du igen dig i att alltid vara den barnen kommer till som ska ha koll på läget? Även när du satt dig i soffan för lite avkoppling och tänkt egentid? Suckar du över att dom aldrig går direkt till pappan med sina frågor utan alltid alltid dig? We’ve all been there. Jag fick upp en artikel om kvinnors egentid i mitt flöde och visserligen är den 2 år gammal men jag fastnade ändå för den. Den handlar om hur kvinnors egentid inte respekteras lika mycket som mäns ensamtid. & att kvinnor får höra att dom borde ”ta för sig mer” och åka iväg så som män gör för sina aktiviteter. Jag är lite tudelad. För å ena sidan så håller jag med om att man borde få ha egentid även på hemmaplan och kunna koppla av med bok i soffan utan att bli störd hela tiden. Men sen slår jag ett starkt slag för att man som mamma faktiskt ska ÅKA IVÄG. Ta sig tid utanför hemmet och att den tiden får vara lite helig. För jag tänker att det blir på ett annat sätt att vara hemma, man kan inte frikoppla sig helt på hemmaplan. Det är inte som att barnen och jag tassar på tå runt Hugo om han vill ha egentid i soffan utan då får han acceptera att det kommer frågor från mig, att barnen sätter sig på honom för att spela ett spel eller vad det nu kan vara. Jag tänker på ett plan att det är naturligt att mammor är mer självuppoffrande när det kommer till egentid. För redan under graviditeten får vi ju göra avkall på så mycket som pappor inte behöver. Vi får massa restriktioner och anpassningar efter det faktum att vi bygger en liten människa i vår kropp. Papporna går ju runt ”som vanligt” tills den dagen barnet kommer till världen. Det enda som ändras är att dom måste förhålla sig till mamman och hennes behov något. Det blir liksom en tjuvstart att i ignorera sina egna behov för barnets skull. Därför känns det inte omöjligt att det spiller över på livet sen. Att pappor har enklare att ta egentid, att mamma är den som ställer in och stannar hemma. Min uppmaning till alla mammor är att TA DIN TID! Du ÄR värd den. Vissa har större behov och vissa mindre behov, tvinga inte iväg dig om du inte vill men känner du att du behöver/vill ha tid för dig själv - se till att du får den! För mig har det kommit mer och mer naturligt ju äldre barnen blir att jag också får mer tid för mig själv. Känner du att kanske vill ha egentid men INTE vill vara iväg från din bebis? Dont worry, dont force it. Där förespråkar jag verkligen ”egentid i det lilla” typ ligga i badet med bebis på tryggt avstånd men med ansvaret avlagt på annan förälder/anhörig. Ta det i dom steg du behöver och som känns bra för dig. Avslutar med 4 tips från artikeln om att ta sig egentid, tycker dom var vettiga! 4 sätt att ta dig rätt till din egentid Du kan också testa de här fyra tankeexemplen när du står där och känner att du behöver prioritera bort din zumba: 1. Försök se det inre pratet om dig själv utifrån, för vad du tänker om vad du ”får göra” och inte härstammar inte ur tomma intet. Vad har du getts för förväntningar inom din könsroll? Varifrån kommer tanken om att jag just nu borde prioritera bort en timmes zumba? Är det rimligt att min person inte ska få ha gränser och behov? 2. Se det som enkel matematik när du bestämmer hur du prioriterar. Att säga ja till att jobba över eller ta barnen ikväll också innebär att säga nej till något annat. Till exempel zumba. 3. Försök hitta empati med dig själv till exempel genom att tänka såhär: ”Är X:s mamma verkligen värd den här behandlingen – eller borde hon kunna få lite egentid?” Att gå via ditt barn, tipsar Maria Farm, kan ofta öka empatin med dig själv eftersom det ligger så nära dig. 4. Och till sist: Vad förmedlar det till lilla X att hens mamma inte gick på zumba när hon ville det? Egentid är ju något jag önskar att X själv får när hen blir stor.
