Såg hos Bloggkommentatorerna att Kissie varit på en anställningsintervju och fått ett ”vanligt jobb”. Det fick mig att inse att en del av mig saknar ett vanligt jobb. Att vara egen ger dig en enorm frihet. Man är sällan låst och står ensam med upplägget på hur man väljer att arbeta. På många sätt är det FANTASTISKT! Framförallt nu när barnen är små, jag älskar tillgängligheten. Vi har alltid varit ”lediga” hela somrar (läs ingen förskola men arbetat ändå”. Att vara egen ger dig utrymme för att själv styra. Vilken riktning man vill gå, hur man vill fylla ut sina dagar. Ibland blir jag nästan tokig av friheten, i perioder har det känts extremt ensamt. Att inte ha en fast arbetsplats och arbetskamrater. Just nu har jag fyllt tillvaron med en massa projekt men mellan varven blir det nästan för lugnt. Jag tycker om när det händer mycket och jag tycker om variationen. Tanken bakom mina studier till hösten är att säkra upp för mig själv, att ha ett diplom i min ryggsäck tillsammans med arbetserfarenhet från den bransch jag befinner mig i just nu. Just för att kunna ta ett ”vanligt jobb” när jag vill pröva något annat. Jag är nog den typiska mamman som inte vill arbeta 100%, jag är den som viker mig för barnen. ”Jobba ska jag ändå göra hela livet men dom är bara små en gång”. Min tid hos barnen är allra viktigast för mig just nu. Sen är det väl alltid så, man saknar det man inte har. Och vise versa. Mitt yrke är fortfarande ett relativt nytt och sällsynt. Att ha ett yrke via det digitala, men samtidigt så tror jag att den digitala branschen bara kommer att fortsätta att växa. Våra fysiska pass kommer säkert att försvinna och dagens barn arbetar mer och mer med paddor istället för med penna och papper. Hur tror ni att det kommer att se ut om 10 år? Jag är tacksam för mitt arbete, men kan i perioder känna av saknaden till ett vanligt jobb. Vanliga arbetstider, vanliga ledigheter. Sen vill jag slå ett slag för just tacksamheten för en vanlig vardag, man vet aldrig vad som händer imorgon och hur t.ex. sjukdom kan påverka hela ens liv. Så underskatta aldrig just vanligheten och rutinerna i ert liv. Hur sura dom än kan kännas vissa dagar <3 Kan någon annan som har eget känna igen sig i min saknad till just ett vanligt arbete? Den ständiga uppkopplingen...
