Ett till barn | Paula Rosas blogg

Min längtan efter ett till barn kommer krypandes mer och mer. Jag vill nog inte erkänna den för mig själv då jag tycker att det är riktigt soft med ett barn. Ett barn att ge aaaaallt till. Ingen som man behöver dela uppmärksamheten men framförallt kärleken till. När Molly väl kom var vi sugna på en till nästan på en gång. Sen blev Molly äldre och man fick känna på hur det var att vara förälder lite mer "på riktigt". Då pustade jag ut, tänkte "vad skönt att det inte hann bli en till så kort inpå, hur sjutton hade vi fått det att funka?". Samtidigt är ett syskon en självklarhet för både mig och Hugo. Vi vill ge Molly en kamrat för livet. En relation som bara två syskon kan ha till varandra. Ett eget språk, en blick som bara ett syskon kan förstå och en kärlek som är tjockare än blod. Men när är den "perfekta tiden"? Man bara går och väntar efter rätt tillfälle. Jag tror inte på den perfekta tiden längre. Det visade mig att den inte finns när jag för första gången blev oplanderat gravid. Det var slumpen som gav mig det största att leva för. Det var ren tur att det hände då och att jag och Hugo kände oss redo men samtidigt rädda för vad det innebar att ha ett barn.

Att ha barn passar faktiskt mig och Hugo väldigt bra. Det visste jag inte innan graviditeten. Jag hade absolut inga höga förväntingar och tankar om mig själv som mamma. Jag visste inte att jag hade en sida där jag faktiskt älskar att leka med barn. Att ha hand om ett barn och älska ett barn. Jag visste inte att ett barn kunde komma sådär plötsligt och respektlöst förändra hela ens liv och bilden på sig själv. Det vart lite paniktankar men det var bara att ta en dag i taget och låta tiden kötta på sitt nya självförtroende. Men hur skulle vi funka som tvåbarnsföräldrar då? Hur pass annorlunda skulle det att bli? Skulle det tära på min och Hugos relation? Skulle vi klara det och hålla kärleken vid liv? Mycket är helt fantastiskt med att ha barn men det är också ett ansvar. Ett ansvar som ibland känns tungt för ens axlar. Med ytterligare ett ansvar för ett liv så skulle vi behöva samarbeta på en högre nivå. Det får vi helt enkelt prata om när den tiden är kommen, nu vill jag bara tänka på det underbara med ett till barn.

Tänk att få ytterligare ett barn som är mig och Hugo tillsammans. Skulle vi få ett barn som är likt Molly till både utseende och beteende eller en helt "ny" individ? Hur skulle en pojke av oss bli? Eller en lillasyster som man kan bebisgosa med. Det är spännande och bubblar lite inom en när man tänker på fler barn. Sist jag var gravid hade jag nog en inre önskan om att det skulle bli en flicka. Jag fick min Molly som gjorde mig hel. Därför har jag blivit mer och mer nyfiken på att få en son. Missförstå mig inte nu, jag skulle tjura av lycka över att få en till tjej. En till flicka som skulle få flytta in i mitt hjärta. Men en mammas pojke skulle inte sitta fel. Hur går tankarna hos er som har ett barn? Är ni sugna och redo för en till? Hur går snacket om fler barn med er partner? =)

Sen vill jag bara tillägga att Molly är min diamant. Om det skulle hända något som inte gav mig fler barn så skulle jag nöja mig med min prinsessa!