Jag har skrivit om min syn på alkohol under julen när man har barn närvarande tidigare. Och jag står nog fast på samma punkt än idag. För mig känns det okomplicerat med ett glas vin till maten eller att det är vinglögg till Kalle Anka (men jag kan lika gärna dricka lättglögg till Kalle och dricka julmust till maten). Jag har inget riskdrickande för egen del eller i familjen så det känns liksom inte som något att göra en sak över, att just julen ska vara ”vit”. För någonstans tycker jag det generella snacket om en vit jul landar lite skevt. Varför välja bort alkohol (nu pratar vi inte fylla utan just ”normalt bruk”) på julafton för barnens skull men fira nyår med bubbel? Eller varför inte se helgmyset som barnens tid lika mycket? Alla andra dagar under året där barnen är med och närvarar vid middagen där det serveras vin eller hos kompisfamiljen där det dricks öl till fotbollsmatchen. Jag landar någonstans i att om man är okej att dricka med barnen i övriga året kommer inte julafton göra till eller från. Och om man har ett riskbeteende med alkohol är julafton bara en liten del i en otrygg barndom - inte att det gör det okej att supa på julen såklart men i att problemet sträcker sig så mycket längre. Om man har en pappa som alltid blir för full och däckar, en mamma som blir elak och slirig eller en farbror som blir våldsam efter några glas förstår jag att man tänker annorlunda. Då förstår jag verkligen att man vill ta ett rejält avstånd och sätta nolltolerans. Jag kanske ska säga det också att för mig är det ingen strid med drickat till julen - om det inte finns något blir jag inte ledsen och jag är inte den som tjatar om snaps. Jag kan ha en vit jul men det sker mer slumpmässigt än att det är från ett ställningstagande - om ni förstår hur jag menar? Jag är tacksam över att ha en okomplicerad relation till alkohol för det är verkligen inte alla förunnat. Runt 4% av befolkningen är beroende och det är nog en väldigt mycket högre siffra som har ett riskbeteende utan att för den delen vara uttalade alkoholister. Och runt alla dessa människor står anhöriga som blir lidande i allt från att inte låta farmor vara barnvakt, att morfar inte dyker upp, att farbror ramlar ihop, att kusinen blir bråkig och allt vad det kan vara. Jag förstår verkligen att om man har någon nära som har problem, att man då vill ha nolltolerans. För att man vill att det ska få handla om barnen och deras glädje. Och inte bli magont över familjedynamiken eller att sitta ensam medans mamma ligger och sover ruset av sig. Då tycker jag Vit jul är ett bra sätt att enkelt kunna säga nej till sammankomster med alkohol utan att behöva peka finger åt någon specifik. Inga barn ska behöva känna magont inför julfirandet, inte någonsin egentligen såklart men man vet ju att det dricks mer inför högtider och att barn i riskmiljöer blir lidande. Vit jul anordnar också jullovsaktiviteter som alla barn kan vara med på - kanske kan det vara räddningen för många barn där ute när skolan har stängt flera veckor ❤️ Inlägget är såklart inget samarbete men jag vill skicka ett tips till dig som funderar över det där med alkohol under högtider att ta ett besök dit. Eller om du har ett barn i närheten som du tror kan behöva stöd, vi måste alla våga vara lite obekväma ibland så om du tror något barn har det kämpigt hemma, ge dem någon slags hjälp på vägen genom att tipsa om Vit jul, om Bris, gör en orosanmälan och säg till barnet att du finns där om hen behöver dig. Visa barnet att du ser och att du finns. Julen för mig handlar inte om alkohol, det är få tider som handlar om just alkohol. Jag kan njuta av det för att det är gott och trevligt men jag kan också avstå beroende på upplägg och tid. Jag hoppas och tror att min relation till alkohol är något som barnen ser som lika odramatiskt som jag gör, och att alkoholens närvaro knappt registreras mer än att ja den finns där men so what? Hur ser du på alkohol, högtider och barn? Har du själv vågat sätta ner foten för en vit jul med andra i din närhet?
