Igår när vi hade stängt av mickarna efter att ha spelat in podd i nästan två timmar sa Lofsan: ”Oj vilka förutfattade meningar jag hade om dig. Jag har tänkt att du är en sådan där som får allting gratis men nu efter att ha pratat med dig förstår jag hur mycket tid och jobb du faktiskt lägger ner”. Att ha fördomar är naturligt. Vi har nog förutfattade meningar om alla i vår närhet/krets. Det kan man ha, men jag tror att det är viktigt att man inte dömmer någon för tidigt. -Är jag en sådan? Som fått allt gratis? Finns det någon sanning i den fördomen? Visst, jag har alltid haft det enkelt. Inte gått igenom någon större kris, kommer från en kärleksfull familj och aldrig behövt oroa mig för pengar. Alltid varit en glad och sprallig tjej som varit omtyckt av alla. I skolan gjorde jag alltid mitt bästa och strävade efter så bra betyg som möjligt. Min sanning om mig själv är att jag alltid har varit ambitiös men samtidigt haft det lätt för mig. Och nej, jag har inte gått igenom någon form av kris eller mött några större motgångar. Trots det är jag ett skilsmässobarn, känt utanförskap bland vänner, fått mitt hjärta krossat, kämpat med skola och tacklats med att hitta en identitet. En ung Pulkis Jag och Hugo pratar ofta om likheter/skillnader i våra uppväxter. Hugo kommer från andra ekonomiska omständigheter där hans föräldrar kämpat med att få ihop ekonomin. Hans bakgrund är en hans styrka idag. Han fick otroligt mycket kärlek som liten vilket har format honom till en varm och fin man. Men hans bakgrund är också en av hans starkaste morötter- han vill inte att hans barn ska behöva känna det som han kände gällande familjens ekonomi. Pengar har alltid betytt mer för Hugo än vad det betytt/betyder för mig. Och det kanske är just hans bakgrund som gjort honom till den vassa entreprenören som han är idag. Tänk vilken resa vi har gjort tillsammans♥️ Jag då? Jag har som liten aldrig behövt oroa mig för pengar. Mina föräldrar har alltid arbetat och som ett ensamt barn fanns det ingen att dela med. Trots att jag i princip alltid haft det jag behövt/velat ha sökte jag mitt första jobb när jag gick i högstadiet. Efter en lång skoldag satte jag mig på bussen och åkte till jobbet. Jobbade 17-22 och åkte sedan hem för att göra läxor. Hugo tog aldrig ett jobb som ung tonåring. Vi formas efter vår uppväxt och erfarenheter. Alla vi har en osynlig ryggsäck på oss som det hela tiden åker ner byggstenar i. Ju äldre vi blir, desto tyngre blir ryggsäcken. Vi kanske testar en identitet ett tag, men vandrar sedan vidare. Men grunden formas redan som barn. Redan då älskade jag kanelbullar? -Jag tänker ibland på det, hur orättvist livet kan vara. Hur vissa möter motgång efter motgång, backe efter backe. Och medan andra inte möter några alls, lite som mig själv. En motgång är också högst individuell, det går aldrig att jämföra. Det som är tufft för mig kanske inte är tufft för dig. Men jag måste ju få äga min egna sanning precis som att du måste få äga din. Mitt liv har varit enkelt men jag skulle inte vilja säga att jag har fått saker gratis. Tidigt blev jag en självständig, ung dam. Mina föräldrar träffade nya respektive och jag fick syskon som tonåring. Det frigjorde tid, för att mina föräldrar fokuserade på dom små. Såklart. Jag flyttade hemifrån tidigt, storhandlade och betalade mina egna räkningar som 18 åring. Än idag uppfattar jag mig själv som självständig och ambitiös. Jag arbetar med eget företag, har två små barn och en entreprenör som jag är gift med. Min hjärna och mitt sätt att tänka brukar jag jämföra med ett excel. Jag tänker som i block och rutor och lägger alltid ner mycket tid på det jag gör. Jag skulle aldrig lämna ifrån mig något halvdant utan jag gör alltid mitt bästa. Mina resultat och den styrka jag lyckades bygga upp när jag gick al in i träningen kom inte heller gratis. Jag la om hela mitt liv, och det var inte enbart den timmen men skivstången som var jobbet. Jag slutade att slarva med sömn och kost, och det är också hårt jobb och ett projekt kring det. Sluta aldrig att kämpa för dina mål! Man kan ha fallenhet för saker och ting men jag tror inte att mycket i livet kommer gratis. Bakom varje mål och prestation döljer sig vilja och med en vilja utav stål kan man komma långt. Inställning är också viktigt. Just nu är vi mitt uppe i att forma två små flickor som vi vill ge dom allra bästa förutsättningarna till. Förutsättningar till att själva bli vuxna och göra livsavgörande beslut kring deras egna liv. Den där lilla osynliga ryggsäcken fyller vi just nu med kärlek, gränser och barndomsminnen. Vi gör vårt yttersta för att vara goda förebilder men vi gör också fel ibland. Men jag vill att dom ska få med sig att ingenting i livet är gratis. Man måste jobba för att nå dit man vill. Vare sig det gäller relationer, privatliv, mål, drömmar eller arbete. Eller vad tror du?
