När jag catchat upp på sociala medier har jag halvt följt debatten om att feministikonen Linda Skugge gått från att vara skribent till att köra Only Fans med typ bdsm-content. Jag har inte någon större koll på henne sen tidigare men förstår det som att hon varit väldigt anti naket/sälja grej med tjej tidigare och skrivit elakt om allt ifrån Pernilla Wahlgren till Linda Rosing och skammat att dom fotats lättklädda. Nu är hon typ 50, har tränat loss och kör all in på sexvideos på nätet för att tjäna pengar. Vissa verkar upprörda av att hon gör det trots att hon för 20 år sen skrev om ex att Pernilla Wahlgren inte borde kasta kläder. Där känner jag typ ”man får väl ändra sig på 20 år”. Inte så konstigt att man ändrar åsikt på TVÅ decennier. Men sen verkar debatten handla om antingen ”stackars hennes barn, hon måste fått en knäpp” eller andra sidan som tycker ”lämna henne ifred låt henne göra vad hon vill på egna villkor”. För egen del blir jag faktiskt lite förvånad över att så många hejar på och ser det som typ empowering med OnlyFans? Jag känner å ena sidan att ”you do you” så länge man inte skadar någon annan. Men samtidig känns det som att något skaver väldigt med OnlyFans. Det känns som för snabba pengar som lockar och känslan av att ha ”kontrollen” själv samtidigt som det hela tiden läcker material därifrån och dom som har såna kanske inte riktigt är på en plats där dom vill vara om X antal år och att det blir svårt att ändra riktning på sikt. För ja visst, en kvinna ska absolut ha rätt att göra vad hon vill med sin kropp och om man vill köra OF så borde hon få göra det. Men om hon ändrar sig efter en tid och ångrar det hela? Det är inte som att börja på ett nytt jobb, komma på att man inte trivs och sen bara söka ett nytt. Det känns svårt att sudda ut den lilla punkten ur ens CV. Om man höll på med porr ”för i tiden” innan sociala medier kunde man säkert gå under radarn efter ett karriärbyte men nu med skärmdumpar och att allt finns ett klick bort känns det som att det blir svårt att ducka. & kanske ännu mer som offentlig person? Att gå långt bort från sitt ”varumärke” och göra ngt väldigt extremt blir svårt att…komma tillbaka från. Några menar ändå att den här kritiken bara bottnar i kvinnohat men jag vet inte jag, jag tror att om en man hade gjort samma avstickare karriärmässigt hade det fått mycket uppmärksamhet. Jag tänker också att det som offentlig person kan bidra till att glamorisera fenomenet och att fler unga tjejer söker sig dit för vad dom tror är snabba pengar. Men att gränserna hela tiden flyttas för vad som känns OK att göra och blir grövre för att tjäna mer pengar. Man har det nog inte lika lätt som ”okänd” att tjäna bra med pengar. Nä, jag skulle gärna vilja se det ”empowering” med att kvinnor tjänar pengar på OnlyFans och ropa heja men det går inte för min del. Jag har svårt att köpa att det är något man gör liksom helt genomtänkt och med konsekvenstänk. Jag upprörs inte av enskilda som gör det men som fenomen känns det jäkligt… unket och lite sorgligt. Eller är det bara sunkigt av mig att tänka så när det är kvinnlig frigörelse? Vad tycker ni?
