Från en låååång kommentar från min frågestund om hur det är att vara influencer som jag tänkte får ett eget inlägg. ”Hur är stressen med att vara influencer? Jag tänker att man måste hålla sig aktuell och intressant för att behålla följare, få samarbeten osv. En stress jag imponeras över att ni hanterar och jag hade inte klarat det! Det jag tänker på är hur ni egentligen på ett ögonblick kan bli oaktuella och utan jobb. (…) Jag har också undrat hur det är att alltid behöva vara uppkopplad, iaf majoriteten av tiden. Att fota/filma saker så fort det händer. Det känns som man tappar nuet då. Jag har ingen infludncdr i min omgivning men flera som är besatta av telefonen och jag blir tokig när man har en konversati9n med någon och så plingar telefonen och då zoomar dem ut och glömmer att jag ens pratade. Ingen av mina vänner är så men flera kollegor. Är det inte en typ av underliggande stress att behöva dokumentera så fort något händer för att skapa content eller hur resonerar du? Vet inte hur du lever men känns som många influencers lever sitt liv med en mobil mellan det som händer och dem själva och någonstans på vägen missar nuet medans dem observerar det genom kameran på sina stories.” Jag tycker själv jag har en ganska odramatisk syn på livet som influencer där jag aktivt väljer bort stress och att ”ruta in” mina arbetsdagar för att skilja på jobb och fritid. Jag kan absolut känna vissa dagar att det är knepigt att få till innehåll just för att mitt influencande bygger helt på min vardag och inte är tydligt nischad mot ett specifikt område typ BARA mode eller hästar eller IT eller vad det nu skulle kunna vara. Jag väver in element från mina dagar och egna funderingar bara. I perioder känns det som att mitt liv går på repeat med träna, laga mat, pussla med barnens aktiviteter, möten osv och att jag inte har en enda tanke att klämma ur mig. Då kan det kännas lite stressande att känna att jag vill leverera men inte har något krut i mig. Men annars känner jag mig inte så stressad faktiskt? Jag känner att jag under mina år byggt upp ett bra varumärke och en bra följarbas som hänger med mig. Jag har hittat bra samarbetspartners som vet vad dom får när dom arbetar med mig. Jag är absolut inte störst eller ”hetast” på marknaden men herregu tant är gammal i gamet och glad att vara med. Jag tror en del i att bli äldre är just att känna sig mer tillfreds med det man har istället för att jaga högre mål hela tiden? Om jag hade som ambition att vara Sveriges IT-influencer skulle jag nog få stressa järnet för att ens komma i närheten av dom unga stjärnorna - den stressen tycker jag känns himla onödig! Sen kanske det spelar in också att jag aldrig tänkt mig att det här ska vara ett för alltid-jobb utan att för eller senare kommer jag leta mig vidare. Kanske inom marknadsföring eller ta upp sjuksyrreplugget, eller något helt annat. Jag tror den tanken ligger som en grund i mig att inte vara rädd för att ”en dag kan allt bara över” för jag räknar ju med att en dag gör jag något helt annat! Att ha inne rutinen med att dagligen dokumentera sitter i märgen men det upplever jag att det gör för många ”icke-influencers” också nu med smartphones och TikTok och Instagram osv. Säg den förälder idag som inte har 3476 bilder på sitt barn i fotogalleriet? Samtidigt har jag faktiskt inga problem med att lägga bort telefonen och låta den ligga. Under mina arbetstimmar är jag alltid tillgänglig men hemma vill jag lägga bort den för en bok eller film, vägrar telefoner vid matbordet och vill kunna fånga upp barnen i deras vardagstankar och liv. Jag är också allergisk mot att sitta med någon som plötsligt zoonar ut och försvinner i telefonen när man sitter och pratar vid lunchen exempelvis - det tycker jag bara är oförskämt. Man kan absolut ursäkta sig med att man måste ta något men att bara försvinna in i skärmen är ett big NO NO för mig. Det kämpar jag dock alltid med när det kommer till Hugo 😅 Kort och gott tror jag det landar i att jag själv lagt upp en taktik för mitt influencande och att det är ett arbete - inte hela mitt liv. Det är ett tacksamt jobb på så många sätt men det är viktigt att sätta upp egna gränser för att inte känna att det ”äter upp” en i fråga om skärmtid, stress över att vara aktuell, jämföra sig med andra och allt sånt. Jag är tacksam över att ha hållit på med det här i över 10 år nu och tycker det är fantastiskt att ha som en dagbok över ett helt decennium där jag växt upp. & som jag känner idag är jag bara tacksam och nöjd, inte stressad ❤️
