Inte visste jag att mitt inlägg om tips för att lyckas som influencer skulle bli något som både lyftes på omtalade Bloggbevakning och att det skulle locka fram så mycket åsikter. Jag fick en kommentar i helgen: "Brukar du läsa inlägg som skrivs om dig exempelvis på Bloggbevakning och tar du då åt dig av de som skriver konstruktiva kommentarer? Menar inte illa alls utan är genuint nyfiken om man kan hålla sig från att läsa om sig själv." Absolut läser jag inläggen om mig själv på Bloggbevakning, jag går in på BB med jämna mellanrum och läser den rent flödesmässigt också med inlägg om alla andra. Ibland läser jag kommentarer och ibland inte. Om det är något ämne jag själv känner att jag går igång på kan kommentarsfältet kännas lockande men oftast känner jag att det är en slasktratt man inte ska luras ner i... speciellt inte inlägg om mig, för det känns verkligen som en ventil för folk att ta ut irritationer och lätta på trycket över andra saker i deras egna liv. Nu har jag läst i kommentarsfältet från det här inlägget och känner väl mest... var det så mycket konstruktivt där? Först och främst tycker jag det är lite ohederligt av Camilla i sitt inlägg att skriva att jag inte "anser Hugo vara ansvarig för min framgång, trots att han fick in mig i branschen." och sen länka till något annat inlägg än det som hänvisades till. För i inlägget som menades så inledde jag ju med att skriva att Hugo ägde portalen, att Hugo hade peptalks med mig inför starten och att jag åkte snålskjuts in i branschen med Hugo - men att jag sen har lyckats hålla kvar och växa med åren ser jag som min förtjänst. I kommentarsfältet verkar huvudfrågan vara att jag "glömmer att nämna Hugo som en del i min framgång" - fast om någon nu hade läst mitt faktiska inlägg så hymlar jag inte med Hugo direkt. Och jag är så trött på det där, som jag har avhandlat tidigare. JA jag åkte snålskjuts in i branschen på Hugo som var en etablerad figur redan. JA alla mina ursprungliga läsare kom från en nyfikenhet kring vem Hugos tjej var. Jag vet det, jag har aldrig låtsas om något annat. Men det räcker inte för att hålla liv i en blogg i snart 10 år och ha det som sin sysselsättning på heltid. Hugo öppnade dörren till en ny värld för mig och gav mig ett VIP-pass, men jag valde att stanna kvar och utveckla mig inom det hela och satsa 100% på det. Hugo slutade blogga för snart 2 år sen, i slutet var det jag som puschade honom när det kom till att hålla liv i bloggen. & varför får inte Hugo höra i tid och otid när han syns i intervjuer, när det går bra för Clean, när han är med i en podd att "om det inte vore för Linda Rosing hade ingen brytt sig om sig"? Det finns väl inte en enda människa som blivit framgångsrik inom valfritt område som lyckats helt helt ensam. Alltså ensam som i att ingen har varit en värdefull kontakt, ingen gav en en chans, ingen har varit draghjälp. Innebär det att alla måste lägga sig platt och säga att man aldrig kommit dit man är idag om det inte vore för XX och allt jobb jag själv gjort har inte haft någon del i det hela? Nä, jag tycker inte det. Jag är väl medveten om att jag fick en enorm fördel med min relation till Hugo som haft en stor roll i att jag fick möjligheten att göra något av mina sociala medier. Men det är jag som tog chansen och har förvaltat den. Det kan "konstruktiva kritiker" inte ta ifrån mig. 🙂 Bland kommentarerna är dom andra huvudspåren jag hittar: "Hon clickbaitar ju hela tiden" Jag tänker noggrant igenom hur jag ska få in tittare från ex IG till min blogg för trafik, ja. Det är mitt jobb att få trafik till bloggen. Därför tänker jag igenom rubriksättningar och länktexter. Jag ljuger aldrig men det är klart man vill skapa intresse? "Hon exponerar sina barn skamlöst, kan man anmäla till soc?" Jag har svarat på hur jag ser på att exponera barnen i flera omgångar tidigare. Jag är helt med på tankesättet kring problematiken med att ha med barnen i sociala medier och förstår "motståndarna" men har förklarat hur jag tänker. Och nej, det är ingenting man ska anmäla till soc då det enbart är slöseri med resurser. "Haha, att hennes svenskalärare prisade henne för sin fallenhet för språket och och inlevelseförmåga i text osv 😂" Jag fick bra betyg och pepp från lärare i skolan, ja. Jag hittar på ord och går with the flow i mitt huvud ibland, ja. Vad ska jag säga, att min lärare hade fel och att hon borde ha sänkt mig istället för att peppa mig? Det är inte heller något jag slänger mig med dagligen, att min lärare minsann sa si eller så. Men jag tackar än idag henne i huvudet för att hon gav mig en glädje till skrivandet och att våga uttrycka mig i skrift. Lärare som lyckas ge barn och ungdomar självförtroende och att våga tro på sig själva är dom bästa lärarna och jag hoppas mina döttrar har samma lärarupplevelser framför sig i livet. "Paula blockade mig för jag skrev en konstruktiv kommentar" Varför skulle jag blocka någon för att dom skrev en konstruktiv kommentar? Varför skulle jag blocka folk överhuvudtaget, är det ens lönt när man byter IP adresser hela tiden när man rör sig i samhället? Det enda jag gör är att inte godkänna alla kommentarer jag får, och det hymlar jag inte heller med. Kalla det diktatur om du vill men jag är inte public service. Ja ja, nu vet jag att vissa kommer kraxa att det är typiskt influencers att inte kunna ta lite konstruktiv kritik. Det är lustigt att alla dom som säger det alltid är så konstruktiva och aldrig otrevliga men alla influencers är bara så lättkränkta. Jag har skrivit tidigare om hur jag ser på det här med att kunna ta kritik och vem jag väljer att ta kritik ifrån. Jag fick en tiktok skickad till mig av vän om det här som jag kände var spot on: "If somebody is taking the time, to come onto my account, consume my content and then say I suck... I don't think that's a reflection on me... I think that's a reflection on them. Så ja... för att summera och svara på huvudkommentaren efter mycket om och men här 😅 Ja, jag läser inlägg om mig på BB, jag läser kommentera ibland (nej, jag kommenterar aldrig själv, jag har mitt forum här med mig som avsändare). Jag kan absolut ta till mig av konstruktiv kritik men jag vet inte vad jag ska göra med kritik som är kantad av gliringar, förminskningar, hån, fultolkningar eller rena lögner. Jag tror inte jag är perfekt, ofelbar eller något slags facit, jag är en människa med fel och brister och bra och dåliga dagar. Men jag tycker faktiskt inte jag, eller många av mina branchkollegor, gjort mig förtjänt av så mycket osakligt hån och hat som oftast finns med i det där kommentarsfältet. När man antingen är här inne på min blogg och kommenterar skit direkt till mig, eller tar med sig skiten till BB för att ösa ur sig - så ser jag det mer som en spegling av dig, inte mig. Det är något som gör att du vill få fram dom här orden om en annan människa och det är inte jag som gör det, det är något annat i ditt liv och ditt mående. Oavsett om jag börjar skriva felfri svenska, slutar visa upp mina barn eller aldrig länkar min blogg från Instagram så kommer din irritation inte försvinna, du kommer bara fokusera på något annat. I slutändan håller jag med Gary i tiktoken, to me humanity and kindness is the answer, always.
