…Framför allt inte på sociala medier. Man har ett ansvar-men ibland vill jag bara kasta in handduken för att mina hjärnspöken besegrar mig stundtals. -Jag skulle vilja tappa några kilon inför resan till Maldiverna. Eller inte specifikt Maldiverna, så tänker jag alltid veckan innan vi ska ut på utomlandsresor. Badkläder är både underbart och skrämmande. -”Du ska ta botox i förebyggande syfte”. Jahapp, då får jag väl botoxa hela ansiktet. Egentligen har jag inget problem med att åldras. Men alla eftersträvar efter att se ut som en 20 åring hela livet, klart man blir påverkad. Det jag kan ogilla med mitt egna utseende är skrattrynkor runt ögonen, men det visar ju bara att jag skrattar mycket? -Brösten. De har jag sagt länge att jag är öppen för. Än är ingenting gjort. -När jag var liten hade jag komplex för mina öron och sa ”när jag blir vuxen ska jag operera mig”. Punkterna ovan gäller enbart mitt utseende som du kanske ser. Stundtals kan jag vara jäkligt onöjd över allting. Det är som att det sitter en liten ängel på ena sidan av axeln och en liten djävul på den andra. Punkterna är skavanker, som jag kan se och störa mig på. För vi är vackrare än vad hur vi beskriver oss själva. Skavankerna stör enbart oss själva, inte andra. Och vi glömmer bort att utseendet bara är ett ytligt skal, för enligt mig är det som finns bakom det som betyder något på riktigt. En personlighet kan göra en person otroligt vacker men också mörk, elak och ful. Stundvis kan jag bli besegrad av mina egna hjärnspöken. Men jag märker att jag är lyckligare när jag istället väljer att vara okej med mig själv. -Det här är jag. Jag duger som jag är. Jag är bra som jag är och ser ut. Skavankerna, och det som typ enbart rör det yttre VÄLJER jag att leva med. Mina bröst är inte perfekta, jag kanske får rynkor tidigt för att jag inte förebygger och jag har fortfarande utåt stående öron. Det är mycket jag tänker på men aldrig säger, och ofta handlar det om att jag kritiserar mig själv. Kan handla om annat än bara utseendet också, t.ex. prestation. Ett beteende som jag tyvärr tror är vanligt framför allt hos kvinnor. Hjärnspöken kommer troligtvis alltid att hänga med mig men jag väljer att inte fokusera på dem. Vad tänker du som du aldrig säger? Vilka hjärnspöken brottas du med? Svettig och flåsig efter ett kvällspass i studion- jag älskar att spendera mina kvällar här!
