Sociala medier får både ris och ros men i det här inlägget så tänkte jag fokusera på ros. I förra veckan såg jag nämligen två profilers uppdateringar som fångade mitt intresse. Först ut var Gabriella Joss Possler som delade med sig utav sina tankar som gravid. Här är ett litet utdrag från vad hon tycker är jobbigt med att vara gravid👇🏼. Tänk om sociala medier alltid kunde vara såhär. Ett stort vardagsrum där alla får plats att dela sina tankar. Och när någon delar med sig av något ärligt och modigt blir bemött med respekt och uppskattning🫶🏼. När jag var gravid öppnades det aldrig riktigt upp ett samtal kring vad man gör om man började må psykiskt dåligt. Visserligen så hade jag inga tuffa graviditeter så jag kanske hade haft en annan uppfattning om jag hade varit med om det själv. Däremot så tycker jag att Gabriella är genuin genom att dela med sig av sin känsla. Hon vågar visa sig sårbar och det är bland det modigaste jag vet. En annan profil som fångade mig var Ellen Bergström. Det låter fruktansvärt att bli felmedicinerad. Det leder till mer lidande och jag blev uppriktigt ledsen för hennes (och alla andras) skull. Jag tror att dessa uppriktiga och ärliga uppdateringar hjälper fler än vad man tror. Det är skönt att känna sig mindre ensam och hur fantastiskt är det inte att man kan skapa samhörighet och gemenskap via skärmar? När jag fick missfall tvekade jag inte en sekund med att dela med mig. Gråtandes skrev jag ett blogginlägg. Även mitt andra missfall skrev jag om och tredje gången gillt blev jag gravid med Leonore. Varför har alltid mammor hemliga superkrafter och vet saker i förväg? Ca ett år efter skrev jag vad jag tyckte var jobbigast med flera missfall. I århundraden har människor samlats runt elden för att samtala och sociala medier är en av nutidens eld. -Har du funnit tröst eller stöd via sociala medier någon gång? Berätta gärna ❤️.
