Såg att det varit uppe på tapeten det här med barn och skärmtid igen. WHO har kommit med rekommendationer att man inte ska ha skärmtid ALLS innan 2 år och mycket restriktiv efter det. Jag tror inte skärmar är farligt i liten dos för barn utan kan vara utvecklande och lärorikt. Det handlar ju mer om VAD man gör på skärmen än att man gör det. Och att man inte sitter klistrad vid den hela tiden utan leker, busar, pysslar och har tråkigt så som barn ”ska” också. Man kan inte bli underhållen 24/7 och det är utvecklande att ha tråkigt också. Eller om barnen är mindre så är det inte farligt om de skriker lite/inte gör som man säger - man behöver inte sysselsätta dom med en skärm hela tiden för att köpa sig fri från gnäll och skrik. MEN med det sagt så förstår jag att man tar till det ibland för man är bara människa och GUD vad en mamma kan behöva en break ibland. Något jag själv är noga med när det kommer till skärmtid är att middagstiden är helig och där gör sig skärmar icke besvär att störa! Mat och matro är grunden i familjehälsan enligt mig och det är där man samlas. Alla har sin egna vardag och vid måltiden har man möjlighet att fånga upp varandra, kolla hur dagen varit och närma sig varandra igen efter dagens göromål. Leonore kanske berättar om någon som knuffats på föris, Molly om ett utflykt dom gjort i skolan, Hugo om roliga möten och jag om en plåtning jag gjort under dagen. Där tar vi del av varandras dag och funderar kring högt och lågt. Vissa dagar blir det mindre prat, vissa dagar blir det mer men just att sitta och inte vara distraherad är viktigt för mig. Det skärmfria gäller självklart inte bara för barnen (jag tycker det blir lite skevt när vissa förespråkar skärmfritt och själva sitter med mobilen i handen halva måltiden - barn gör ju som du gör) utan hela familjen. Det är så djupt rotat att när Hugo fuskar och tar upp telefonen får han alltid tillsägelser från barnen ”RESPEKTERA matron pappa!”. Då åker den undan igen. Vi tänker också på att inte ha skärmar tillgängliga hela tiden för barnen. iPadsen ligger i en tekniklåda så vi gemensamt kan ta fram dem. TV:n rullar inte i bakgrunden hemma. Men självklart tar vi till skärmtid emellanåt. På resor eller om barnen ska följa med på träningen eller ett möte som inte går att boka om. Eller när vi käkar ute, som vi gör rätt ofta, och ibland är energilösa och inte orkar köra på hela ”sitt still, nej bråka inte, sluta nypa din syster!” innan maten kommer in. Då kan vi erbjuda tjejerna att titta på film eller spela lite på våra telefoner innan maten kommer. Men regeln är ändå att när maten kommer så ska skärmen stängas av och läggas bort. Jag vill inte att maten ska ätas mekaniskt vid skärmen utan den ska få ta sin tid. Jag kan se charmen vid att få äta vid tv:n någon gång när man är hemma sjuk eller kanske busa till det en fredag men det är inget jag vill ha som rutin hemma. Skärmen gör ju att man missar konversation och att fånga upp varandra. Just när barnen är ännu mindre (känns avlägset nu!) tror jag också det är viktigt att vara restriktiv med skärmen. Inte att den är helt förbjuden men att man inte ska ha den som en naturlig del i vardagen hela tiden. Bebisar/småbarn kinkar och stretar emot och gråter och skriker ibland och det är viktigt för utvecklingen att få göra det också, även om det är jobbigt för föräldern. Om man alltid garderar sig med en skärm blir det kanske att man zoomar ut och missar mycket. Jag vet ju själv hur trög och seg jag kan bli om jag fastnat i onödigt scroll på kvällen så tänk då en liten bebishjärna som ännu har mycket utveckling kvar. Jag tror inte det är farligt att få titta på Babblarna eller andra färgglada figurer ibland men det är nog bra att se det som ett undantag snarare än regel. Sen SJÄLVKLART så kanske det är perioder det blir mer, kanske vid sjukdom eller kanske är man ensamstående och går på knäna. Då får man ta till det som behöver tas till. Vi är bara människor. Men jag tror också många gör det av rent bekvämliga skäl och att man gör det utan eftertanke. Det gör en inte till en dålig förälder men jag tror ändå det är viktigt att pausa skärmhjärnan emellanåt, både för stora och små. Nu har vi tagit nästa nivå i skärmtid barnmässigt när tv-spel gjort entre i våra liv. Än så länge har det inte varit några problem alls utan ett nytt, roligt sätt att umgås på hela familjen. Barnen har inte haft problem med att ”nu är det snart dags att stänga av” och sen ”nu räcker det med tv-spel för idag” utan har varit nöjda med det roliga och sett fram emot nya tillfällen att fortsätta. Jag hoppas den trenden håller i sig här hemma! Än så länge är det här också en aktivitet som vi föräldrar alltid är med på, dom sitter inte själva och spelar utan det blir familjetid i soffan. Efter tv-spelandet får dom inte fortsätta med att spela på iPad eller liknande utan då är skärmspelandet klart för dagen. Så tänker jag kring skärm i dagsläget, jag tänker att det är ett område där både inställning och gränser kommer justeras flertalet gånger under årens lopp. Jag tror dock det är dumt att vara alltför emot skärm bara för att. När jag var liten var det VHSfilmer, Bolibompa och Disneydags som gällde och det blev en hel del skärmtid där också även om plattor och mobiler inte var tillgängliga. För mig handlar det om balans, balans i allt. Läs böcker, lek inne, lek ute, pyssla, ha tråkigt och så lite skärmtid. Det blir nog männskor av barnen trots allt!
