Jag förstår att det här är en tid som skapar negativitet, frustration och ilska. Vi alla står maktlösa inför en situation som vi inte vet hur länge den kommer pågå och ser hur allt vi tagit för givet blir något svårt och jobbigt. Vi är nog många som tänker tillbaka på tiden före Corona och att man inte uppskattade det mer. Att inte behöva reflektera över om någon hostar till, att inte känna ett behov av att flytta sig så fort någon kommer nära, att kunna åka hem till släktingar och vänner och bekanta utan problem. Att livet liksom bara var utan det här stora frågetecknet som smyger sig in överallt. Jag tror att vi alla känner oss mer lättretligare än vanligt. Något jag inte förstår är dock hur man som ”offentlig person” ska göra egentligen. Alltså i kommunikationen. När jag förra veckan skrev om dom nya restriktionerna möttes jag av en en våg av människor som var arga över att jag tar mer ”allvarligt” på dessa restriktioner som kommit nu och att dom minsann levt helt isolerade sen mars som alla borde ha gjort och att ”nu är det minsann försent att tänka på det där!”. Missförstå mig inte nu och ta det här som att jag bara vill bli hyllad (det är alltid någon som säger att jag vill bli hyllad). Jag räknar inte med hyllningar och att jag skrev om att vi får tänka om under 3 veckors tid är inte för att jag vill få hurrarop utan helt enkelt för att det är så läget är. Det behöver inte kommenteras åt något håll. Men jag förstår inte varför det ska bli något negativt? Om ni tycker att jag gjort fel ända fram till nu, varför inte bara tänka att ”ja äntligen gör hon si och så istället”? Varför kommentera ilskt om att det är för sent och bla bla bla? Ska jag bemöta det med ”nej okej, du har rätt jag är för sent ute så jag skiter i restriktionerna och går på nattklubb istället”? Sen HAR inte restriktionerna varit så här sen mars. Fram tills nu med dom hårdare har FHM uppmanat till att stanna hemma vid symptom, att vara noggrann med handtvätt och sprit, att inte ha kalas m.m. men man har inte uppmanats att begränsa sig så som man uppmanats till nu. Sveriges taktik har uttalat varit att vi ska nå flockimmunitet genom att leva ”som vanligt” och inte stängs ner samhället. Jag har tvättat händerna fnasiga och varit väldigt mycket mer restriktiv i umgänge etc än vad jag är i vanliga fall. Har vissa andra varit mer restriktiva? Det tror jag säkert! Har jag gjort saker som varit onödigt och kunnat undvikas? Absolut. Jag har inte varit föredömlig och jag har tagit alldeles för lätt på det hela i perioder och varit panikslagen över det i perioder. Jag är inte alltid rationell, jag är en människa som velar fram och tillbaka och känner olika saker från tid till tid. Men jag kan inte ändra på det som varit bakåt utan endast göra saker på andra sätt framöver. Jag har antikroppar och känner mig inte nervös över att själv bli drabbad av den nya vågen - men jag kommer ändå göra mitt bästa för att begränsa min påverkan på samhället under dom kommande veckorna. Som jag har läst mig till av era kommentarer och andra bloggar så finns det 2 problem när influensers inte är föredömliga i att leva restriktivt. 1. att bidra till eventuell smitta i samhället 2. att influera andra till att leva på sätt som bidrar till eventuella smitta i samhället Punkt 1 är jag med på. Där har vi alla ansvar att begränsa oss i den mån det går för att inte smittan ska spridas för mycket. Punkt 2 är jag också med på, egentligen. Men där känns det som att man inte kan göra rätt ändå. Sen förra veckans inlägg har jag fått hur många kommentarer som helst som vill luska i om jag inte egentligen visst går, om jag inte går och tränar osv. Om vi nu ska tänka på punkt 2 så är ju problemet att man visar upp när man gör ”fel”. Och om man då väljer att ta ansvar och inte visa upp dom gånger man gör fel så ska man pinnas ner för det också (och nej, jag har inte smusslat den här veckan utan visat upp mina dagar). Hur gör man rätt då? Och med punkt 1... jag tror faktiskt inte det stora problemet med smittspridningen är influensers. När jag åkte förbi IKEA i helgen var parkeringen smockfull som vanligt. Likaså utanför heron city på väg hem. Jag ser instagramuppdateringar (från vänner och bekanta som inte är offentliga på något sätt) som är ute på restauranger, badhus, lekland, shoppingturer... Jag säger inte att det här gör att man som influenser blir ursäktad men jag tror inte att smittspridningen ligger på det här yrket. Jag tror vi människor överlag har svårt att förhålla oss till restriktionerna och att man gärna vill hitta genvägar eller efter ett tag känner att det är nog inte så farligt ändå. Inte för att man är ond, elak, dum i huvudet eller vad som helst utan för att man är människa. Sist men inte minst. Ni som (eller ja det är främst en ettrig person som tjatar i inlägg efter inlägg) ska ifrågasätta mig via att fråga om Hugo varit på restaurang, om Hugo varit och tränat, om Hugo spelar padel osv... VARFÖR ska jag ställas till svars för hans val? Om ni undrar över Hugos val kan ni ställa frågan till honom direkt tack så mycket. Han har visserligen stängd profil på insta nu för tiden men har över 80tusen följare och ni som kommenterar borde vara någon av dom. Ställ frågan i hans DM istället för i mina kommentarsfält. Hugo är min man och vi lever ihop men jag är inte hans mamma. Vi kan ha diskussioner om saker och ting hemma men jag kan inte bestämma över vad han gör, han är en fri individ som tar egna beslut och det borde vara han som får bemöta dom. Jag tänker varken säga bu eller bä om hans göranden i sociala medier. Jag vägrar ställa upp på att jag som kvinna ska bära ansvaret för vad min man gör. Jag ÄR så trött på det och det händer aldrig åt motsatt håll, att Hugo får kommentarer om mitt beteende som han ska bemöta - varför ska män vara ansvarsbefriade och kvinnor ansvariga för vad vuxna karlar gör? Om du vill fråga mig om Hugos göranden så säger jag helt enkelt en gång för alla - att det spelar ingen roll om du skriver under varenda ett av mina inlägg - dom kommentarerna kommer inte godkännas för det är inte min sak att bemöta. Mitt kommentarsfält är inte en offentlig vägg som alla har rätt att synas på, att jag väljer att inte godkänna era kommentarer är inte för att jag ”inte vill att någon ska veta” eller sånt trams. Det är för att jag varken vill eller behöver godkänna allt, det beslutet är faktiskt mitt.
