Det är en mening som inte funkar för mig och det är "Du är en bra mamma för din ålder". Jag anser att vara mamma inte har en siffra. Min vision säger att du fixar det vare sig du är 17 som 48. Självklart kan det underlätta att vara ung vs äldre för att klara saker som mammarollen ger med sig. Det kanske är lättare att vara en lekfull mamma genom att vara med på kull, stå på händer eller stå i mål när barnet lirar fotboll. Åldersskillnaden kan tilldela oss olika egenskaper som mamma men inte huruvida vi är "bra" eller "dåliga" mammor". Det viktigaste enligt mig är kärleken. Jag tror att oavsett hur din livssituation ser ut eller vilka förutsättningar man har så är det kärleken man kommer längst på. Det är kärleken som gör att man hör barnets behov. Det är för att jag älskar Molly så mycket som gör det lätt för mig att vagga henne när hon är ledsen. Det är för jag älskar henne som jag ger henne mat. Det är för att jag älskar henne som jag nästan vill ta upp henne när hon sover bara för att få kramas. Likaväl som Molly känner min doft så känner jag hennes. Jag älskar att borra mig in i hennes hår som luktar hundvalp. Hennes doft gör så att det sprids endofiner i min kropp. Året är 2013 och jag tycker att det är tråktigt att det fortfarande finns fördomsfulla tankar kring en mammaroll och en ålder. Det har länge varit Tabu att bli mor i en ung ålder likaväl som i en högre ålder. Varje mamma är unik och sköter sitt barn på det allra bästa sättet efter deras behov. Generellt så verkar det som att människor anser att man är lat som en "ung" mamma. Att bara för att man är ung blir det svårare för den personen att ta ansvar. Ens barn är inte ett husdjur som går att lämna tillbaka när det är tråkigt och som jag sa tidigare. Jag tror att det är kärleken som driver en framåt till att sköta och uppfostra sitt barn, inte åldern. Har någon av er känt fördomar kring er föräldrarroll beroende på hur gammal du är? Berätta gärna i kommentarsfältet!
