<p style="text-align: center">Igår hängde jag med min bästa killkompis Pappi. Han kom hem till oss på eftermiddagen och umgicks med mig och Molly fram tills kvällen. Vi gick ut, åkte buss, drog in i en galleria, käkade, lekte, pratade och skrattade. Vid flera tillfällen så sa han "oh my gaaard, Molly är redan precis som dig", "Man märker att Molly har hängt föööör mycket med dig", "Paula såg du, hon himlar med ögonen precis sådär som du gör" osv. Pappi har känt mig i tio år. Han vet många av mina hemligheter och har varit väldigt inkluderad i mitt liv och vad som händer under dessa tio år.</p> <p style="text-align: center">Att han såg mig så tydligt i min dotter värmde mitt hjärta. Att folk som känner mig till hundra procent ser att det är min dotter. Inte bara till utseendet men till sättet. Många säger att Molly har mina ögon. Samma glada ögon. Jag har själv svårt att se likheter. Det finns ingen tvekan om vart hennes vilda sida kommer ifrån med tanke på hur hennes pappa är men utöver det är jag dålig på att se likheter i personligheten. Det vore kul om hon ärver några positiva egenskaper från mig iallafall.</p> <p style="text-align: center">När Pappi kommenterade alla våra likheter så fick det mig att fundera. Barn kanske påverkas av sina föräldrar i en sån tidig ålder, ser hur vi fungerar och tar efter. Det gäller att passa sig när barnen blir äldre, tänka på att inte svära eller flänga ur sig något dumt. Barn är som små svampar och drar åt sig allt. Mamma och pappa är som superhjältar de första åren så man får helt enkelt ta till vara på den tiden och få in vett och etikett i skallen på dom genom att ge kärlek.</p> <p style="text-align: center"><strong>Ser du några likheter mellan ditt barn och dig själv? Eller din partner? =)</strong></p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://ls-static.bonniernews.se/_amelia_/4497/2014/05/20140505-233619-1.jpg"> </a></p>
