<p style="text-align: center">Någonting som ingen får ta ifrån en är drömmar. Drömmar är något så simpelt som ger oss hopp. Det jag har funderat på är hur drömmar förändras.</p> <p style="text-align: center">Barn är vackra. Jag vill egentligen inte säga att barn är naiva men jag kommer inte på något annat sätt att uttrycka mig. Barn drömmer om att bli fotbollsproffs, popstjärnor, djurskötare, astronaut, dinosaourieforskare osv. Det är vackert att denna typ av dröm inte har något stopp och sträcker sig till skyarna. Snart är det min dotter som kommer stå där. "Mamma, när jag blir stor så kommer jag bli... (Vad hon vill bli). Då är det min tur att peppa och tro på Molly. Stötta den drömmen tills den antingen slår in eller byts ut.</p> <p style="text-align: center">Hur ser det ut med mina drömmar då? Jag ville bli delfinskötare eller sälja glass i kiosken. Det var mina drömmar. Idag ser dom inte likadana ut, nu har drömmarna byts ut mot ett mer realistiskt tänk. Jag drömmer om att få min utbildning klar. I den drömmen hinner jag analysera hur jag ska ta mig dit och om det är rimligt. Jag har andra drömmar som jag nästan på en gång suddar bort för att jag inte ser en realistisk lösning på att nå drömmen.</p> <p style="text-align: center">Det är så ååå värdelöst att sånt förändras med åren. Att man inte få ha det där vackra som barn har och tro ändlöst på saker och ting. Kan inte jag bara få ha kvar drömmen om att få sälja glass i kiosken, lycklig och omedveten om framtiden. Jag ska f*n i mig göra mitt bästa för att låta Molly vara barn så länge som möjligt.</p> <p style="text-align: center"><strong>Vad säger ni om drömmar? Håller ni med om att dom förändras med tiden?</strong></p> <p style="text-align: center">Det här säger jag till dig Molly, dröm högt och mycket!</p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://ls-static.bonniernews.se/_amelia_/4497/2014/03/13078975724_358cfcdbfc_o1-1.jpg"> </a></p>
