Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Jag läste Odds blogginlägg om barn och uppoffringar och började fundera på vilka uppoffringar jag har gjort. Perspektivet är ur en ung tjejs synvinkel. Vad gör 22 åringar generellt? Man umgås med vänner, ägnar sig åt fritidsintressen, dejtar, tränar, jobbar, pluggar eller kanske reser. Vad gör jag som en ung mamma? Jag gör faktiskt allt det jag rabblade upp. Det jag har uppoffrat är väl nattsömnen men den vet jag kommer tillbaka med tiden. Allt handlar om att uppskatta det lilla i livet. Som när Molly sover 6 timmar i sträck. Den känslan är som att ha vunnit på triss för mig.

Nu råkar jag vara en ganska spontan tjej och älskar när det händer saker. Varenda dag försöker jag göra till den bästa för både mig och Molly. Få in träningen till en del av min vardag. Inte tänka att det är jobbigt utan bara ta tag i det dagligen. Under mina nio månader som mammaledig har jag gjort otroligt mycket. Lärt känna många nya människor som man kan känna sig likasinnade med.

Jag och Stephanie pratade om att hennes syster bokat en jorden runt resa. Herreguuuuud vad sotis jag blir på sånna äventyr. Det är mycket mer i världen som jag vill se och det kan jag faktiskt sakna. Att bara kunna dra iväg utan att ta hänsyn till någon. Den hänsynen kommer först när man träffat en partner. Men det finns inget som stoppar mig från att resa med barn eller längre fram i livet. Det spelar ingen roll hur gammal jag är, ut och se vida världen är ett av mina mål. Så resandet, speciellt långresor är väl också en del av min uppoffring trots att jag vet att jag kan resa med Molly. Jag längtar faktiskt tills när hon lär sig att gå. Promenera på stranden med Molly och se hur hon leker med vågorna eller bygger sandslott. Den delen av att ha barn ser jag fram emot.

En annan uppoffring jag har gjort är att skjuta fram plugget. Det jag ville göra innan man skaffade barn var att ha en utbildning. Nu gör jag det baklänges och njuter fullt ut av mammaledigheten för att jag vet att inom en snar framtid är det plugg som kommer att prioriteras. Barnmorska eller journalist. Det är dom yrkena som jag funderar på.

Det var det jag kunde komma på. Jag tycker att jag lever ett fritt liv trots barn och man. Det är liksom inte jobbigt. Jag hade föreställt mig på att livet tog slut med att ha barn för några år sedan. Tjii fick jag! Vad har ni uppoffrat för era små kottar? =)