Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Ibland blir det en konflikt mellan barn. Barn är väldigt "mitt" och "ditt". Molly kan redan bli fly förbannad om jag tar ifrån henne någonting. Samtidigt så tar jag undan Molly om hon ger sig på ett barn med en leksak. Om jag märker att barnet blir sur så säger jag till Molly att hon får leka med något annat. Just för att lära henne från en tidig ålder att man inte rycker ifrån sig leksaker från andra.

Om det är tvärtom. Att ett barn är intresserad av Mollys leksak så försöker jag bjuda in intresset. Sitta med och visa leksaken för båda. Också för att lära Molly att man delar med sig. Tack och varsågod är ord vi övar på. Bara Molly får en majskrok så är det ett "tacktack" innan hon får det. För mig känns det viktigt. Jag vill inte att Molly ska sitta hemma hos en kompis familj på middag och inte tackar för sig eller säger "kan jag be att få".

Däremot blir jag chockad över hur vissa föräldrar släpper uppmärksamheten kring sina barn. Om Molly "gör fel" så finns jag där för att dra undan henne. Molly förstår sig inte på finkänslighet och tycker det är superkul att dra i håret. Nu ser jag på hennes ögon när hon är påväg att göra det på ett barn och det är då jag stoppar henne. Det som känns svårt är när det är Mollys hår som blir draget. Om jag ser en sån situation så går jag självklart i mellan men känner mig ändå obekväm. Hur ska jag röra det andra barnet utan att föräldern tar illa upp? Ännu värre är det när stora barn är bland mindre barn och ingen förälder finns i närheten. Jag blir orolig att det stora barnet ska köra över Molly som sitter och leker. Hur gör man där? "Ursäkta, du måste nog ha koll över ditt barn". Om någon hade sagt så till mig så hade jag nog känt mig förolämpad.

Vilka är reglerna? Vad får man säga och inte? Hur agerar man när ens barn har en konflikt? Hur pass mycket får man säga till andras barn? Det jag har sett bland lite äldre barn är att föräldrar inte tror att ens egna barn kan tjivas. När min dotter blir äldre kommer jag såklart värna för hennes bästa men ändå se när hon gör fel. Inte skylla ifrån henne på andra. Jag minns hur det var när jag själv var liten. Man kunde vara dum men spelade snäll och ovetande när föräldrarna var omkring.