Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Har du och Hugo samma syn på uppfostran av Molly?

Vi både delar åsikter kring uppfostran av Molly och tycker olika om saker och ting. Det är inte konstigt med tanke på att att min och Hugos uppfostran såg olika ut. Våra föräldrar la tyngd på olika saker. Sen kan det varit så att vi har blivit behandlade på olika sätt då vi lever i ett genusstyrt samhälle där flickor blir bemötta på ett sätt och pojkar på ett annat. Nu säger jag inte att alla gör så, men många. Hugo var en sportkille som i princip växte upp i en Hockeyhall. Jag däremot var ett ensambarn länge som älskade att leka och vara med kompisar.

Hugo har mycket bra värderingar. Han är en trygg fadersgestalt som alltid kommer att se sin dotter. Många unga tjejer lider av ett bekräftelsebehov som kan komma från att flickan känner sig osedd av sin far. Jag är säker på att Hugo kommer se till att undvika det hos Molly. Jag och andra sidan kommer kunna ge något helt annat till min dotter. Just nu är Molly mammig men det är för att hon fortfarande är liten och ser mig som tryggheten och maten. Trots att hon är liten är det så himla kul att se hennes reaktion när pappa kommer hem efter jobbet. Molly blir så glad och skrattar förtjust så fort Hugo börjar skoja med henne. Härom dagen sa Hugo något fint till mig. Han sa att han trodde att om vi får en son någongång så trodde han att jag och han skulle få ett speciellt band. Att pojkar generellt tyr sig till en varm person. "Men Molly då, tror du inte att hon också kommer uppskatta mina egenskaper och mig som mamma?" var min första motfråga och Hugo bekräftade att han visst trodde att vår dotter också kommer få ett fint band till mig. Det är viktigt att få sånt bekräftat. Den finaste komplimangen som man kan ge mig idag är just att säga något fint om min föräldrarroll.

Tillbaka till uppfostran. Vi har inte kommit till en situation ännu där vi måste ta till med någon speciell teknik. Det går inte att "säga ifrån" när Molly skriker utan den enda tekniken i någon form av uppfostran är tålamod. Och att ge kärlek. Visst gör jag och Hugo olika med Molly. Redan när hon var två månader så visade jag böcker för henne och det tyckte Hugo var helt onödigt. Vi leker på olika sätt och ger henne stimulans på våra egna sätt. Jag och Hugo har haft en liten dialog om framtiden och vad vi tycker är viktigt. En sak som jag vill höja är att man som föräldrar måste jobba i team. Det går inte att Hugo säger nej till en sak och att jag säger ja. Där måste man komma överens om vad det är som gäller tillsammans. Om det blir ett trotsigt beteende vid middagen där Molly vägrar att äta, då måste jag och Hugo vara hårda med att då blir det ingenting annat. Ingen glass eller flingor. Antingen så får Molly gå ifrån bordet och så sparar vi maten tills hon säger att hon blir hungrig. Ni måste förstå att jag aldrig har befunnit mig i en sån situation så det kanske blir helt annorlunda när det väl händer men det är iallafall min vision just nu.

Hur ser ni på uppfostran av era barn? Vad kommer ni att lägga tyngd på?