Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Du verkar vara så säker på dig själv, hur gör du?

Jag är långt ifrån perfekt. Jag har mina sämre dagar och mina dåliga egenskaper precis som alla andra. En dålig egenskap jag har är att jag har svårt att prata. Jag har svårt att säga vad jag känner när jag är ledsen eller arg. Och det har slagit tillbaka på mig många gånger... Jag har precis som alla andra gått igenom jobbiga perioder i mitt liv. Identitetskriser under uppväxten och försökt hitta min plats. Nu tänker inte jag gå in på vad som just fått mig att må dåligt men jag har mått riktigt dåligt stundvis i mitt liv. Det har dock aldrig varit långvarigt just för att jag har så många i mitt liv som bryr sig om mig och håller koll på mig. Jag kunde aldrig dölja något för min mamma, så fort jag försökte ha hemligheter så kom hon på mig inom några veckor. Det var hon som drog mig i håret till ungdomsmottagningen, det var hon som övertalade mig till att tacka ja till tandställningen, det var hon som luktade på mina armmuddar när jag tjuvrökte och så vidare. Jag hatade henne då, jag hatade henne för att jag var tvungen att vara hemma så tidigt på helgerna medans alla mina vänner kunde komma hem när dom ville. Min mamma ringde mig minst tre gånger per kväll och jag var tvungen att svara varenda gång för att få lov till att vara ute. Och jag är tacksam för det idag, att hon hade koll på mig för dom vännerna jag umgicks med då har gått en helt annan väg än vad jag har gjort. När man är tonåring är man så jäkla skör. En hormonfylld ung tjej behöver vägledning och trygghet från sin familj och jag tycker att det är hemskt att se hur vissa tjejer beter sig. Det är hemskt att se hur låg självrespekt vissa har för sig själva. Men det är inte hennes eller hans fel utan jag ser det som att dens föräldrar har misslyckats.

Jag är en helt vanlig tjej och jag skiljer mig inte mycket från just dig som sitter och läser detta just nu. Jag har hittat mitt lugn i själen som jag saknade förut och det är nog det lugnet som uppfattas som självsäkerhet. Jag har inte ett dåligt självförtroende men visst har det funnits svackor under graviditeten. Visst har jag stått och gråtit för att jag känt press på mig, jag har ifrågasatt min egen möjlighet till att bli mamma, jag har gråtit när jag känt att jag inte längre har något gemensamt med någon, jag har gråtit när jag glömt bort hur man skrattar och bara varit sur under en period, jag har gråtit när jeansen inte passar längre och jag har gråtit när jag upptäckte bristningarna på ena höften. Det tog sin lilla tid för mig att hitta min plats i att vara gravid och nu är det cool lugnt. Nu är jag säker igen. Jag kommer alltid att driva den här bloggen med lite självdistans till mig själv. Hur ärlig jag än är och hur djupt jag än skriver så kommer jag aldrig att gå över den där lilla gränsen. Den gränsen där jag istället blottar ut mig själv. Just för att jag respekterar mig själv och tycker inte att det är lämpligt att skriva vad som helst. Vissa klagar på mig att jag inte svarar på era frågor, men tänk gärna efter innan ni frågar. ”Hade jag svarat på den här frågan på min blogg som flera tusen läser varje dag” Om ert svar är ja så är det säkert ingen fara.

Det cirkulerar ett fruktansvärt näthat över hela nätet just nu, det var inte allt för länge sen som en ung flicka tog sitt liv just på grund av näthat. Jag tror att mobbning via nätet bara kommer bli större just för att elektroniken har gått framåt och var och varannan unge glider runt med mobiltelefoner. Just på min blogg förekommer det inte alls mycket negativ energi. Ni som har läst min blogg ett tag vet säkert om att mitt syfte inte är och kommer aldrig att vara provocerande. Jag ser ingen mening med det utan kör på att skapa en varm, snäll och ärlig blogg istället. Dessvärre finns det dom nötterna som ändå stör sig på vad jag har att säga och lämnar mindre trevliga kommentarer då och då. Det är bara sorgligt men jag har accepterat att jag inte kan tillfredsställa alla och fokuserar på att blogga för er som tycker att det jag gör är roligt =)

Mitt motto här i livet är att inte ta allt på så blodigt allvar. Det ska vara roligt att leva så skratta! Försök att se det positiva med just ditt liv, nedvärdera aldrig dig själv för att du är bäst. Så enkelt är det