Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Hur länge ska du vara mammaledig?

Idag är det bara en vecka kvar tills jag slutar jobba. Det känns lite sorgligt men jag vet att jag kommer ha ett ännu viktigare jobb och det är att ta hand om vår skatt. Jag och Hugo har inte pratat så mycket om föräldrarledigheten, hur vi ska dela upp den. Jag ser bara sommaren och våren för tillfället och jag vet om när Hugo kommer ha semester. Åh vad jag längtar till härliga, "varma", lata dagar då vi kan strosa runt i parker med barnvagnen. Att få ta del av den stolthet man sett hos andra nyblivna föräldrar. Att själv få le med ögonen för att man är lycklig över den nya familjemedlemmen. Jag kommer bli en sån som vill visa upp mitt barn för alla. Om jag hade fått välja hade jag ställt mig så att hela världen såg mig och skrikit ut att jag har fått barn och att den ungen äger mitt hjärta.

Jag har faktiskt ingen aning om hur jag och Hugo ska dela upp föräldrarledigheten. Jag hoppas att Hugo ska vilja vara hemma ett ex antal månader med vårt barn för att få egna rutiner och bunda med barnet ännu mer. Men när ska det ske? Vi får nog ta det som det kommer. Vi vet inte hur vårt barn än ännu, vi känner inte varandra än. Jag vet inte om amningen kommer att fungera men jag kommer att försöka. Om amningen fungerar för mig och bebben känns det som att jag får vara hemma första halvåret iallafall.

Jag tror inte att det går och planera super bra när, hur och var Hugo får ta över. Det känns som att det är svårt att planera någonting kring ett nytt barn som man inte känner än. Vi båda är med på att vara föräldrarlediga men vi får se hur länge och när vi byter av varandra. Jag har redan skapat mig en bild om hur allting kommer att bli men sanningen är den att jag har ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut nästa månad och i sommar. Jag vet inte hur jag kommer att tackla min nya roll som någons mamma. Det är så stort att lilla jag, Paula Andrea Uribe ska bli någons mamma. Att jag kommer att vara en av dom viktigaste för någon annan. Att jag inte längre är huvudpersonen i mitt egna liv. Det är så stort... Så spännande, så läskigt, så fascinerande, så berikande, så ovant och jag längtar så efter denna lilla spädgris som jag aldrig har träffat.

Jag orkar inte tänka på föräldrarledighet, mammapenning eller allt annat jobbigt just nu. Jag vill bara tänka på när lilla du läggs upp på mitt bröst för första gången. Jag vill bara tänka på när jag äntligen får hålla dig i handen och få trösta dig när du är ledsen. Jag längtar efter att få viska i ditt öra att jag älskar dig och jag längtar efter när din pappa får träffa dig för du och jag har ju redan hängt ihop i snart nio månader =)

Jag tappade helt spåret från "dagens fråga" känner jag men strunt samma. Jag är hormonfylld och full av positiva känslor och det är mycket roligare att fokusera på än hur mamma och pappaledigheten kommer att se ut!