Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Hur träffade Hugo din familj första gången? Och hur träffade du hans familj?

Jag tycker att det är sjukt jobbigt att träffa en killes familj första gången. Det är inte det att jag är skygg eller osäker på mig själv men jag tycker att det är jobbigt att under det första mötet bli analyserad och dömd. Människan fungerar så att vi dömer varandra väldigt lätt. Ofta är det första intrycket på en människa som bidrar till om relationen kommer att fortsätta. Hur som helst, både Hugo och jag träffade varandras familjer ganska snabbt. Hugo träffade min först. Jag berättar nog en hel del för min familj och mamma visste om att jag hade träffat en kille som jag var intresserad av i Argentina och från och med den dagen började tjatet om ”När får vi träffa Hugo”.

Efter ca 2 månader så drog jag och Hugo med min familj till laserfortet. Min mamma, Love och mina bröder var redan där och mamma gav Hugo en stor kram när vi kom. Mina småbröder var lite smått skygga men det gick över så fort matchen var igång. För er som inte vet vad man gör på laserfortet så delas man upp i lag och skjuter på varandra med laserpistoler. Det är en väst som man bär som registegrar skotten. Det var ett ganska enkelt sätt att mötas på tror jag, det blev inte så formellt utan mer lättsamt och lekfullt. Det hade aldrig funkat för mig om Hugo inte hade kommit överens med min familj så det är riktigt skönt att dom kommit så nära varandra som dom är idag. Efter själva matchen var stämningen bättre och Love och mamma undrade om vi ville följa med hem för att grilla. Visst ville vi det och sen den dagen har allt flutit på bra. Hugo umgås med dom utan att jag är med och jag har säkert berättat för er hur Lucas började gråta en dag i vintras när jag skojade om att Hugo inte var min kille längre. Hugo var även den första killen som jag presenterade för min pappa.

En månad efter att Hugo träffat min familj så var det dags för mig att följa med hem till Södertälje för att träffa mamma Fia och pappa Jaime. Jag var nervös men Hugo lugnade mig med att hans föräldrar var väldigt enkla och att det skulle gå superbra. Dom bjöd på en god middag och vi satt och pratade i timmar. Jag kände mig snabbt avslappnad i deras sällskap och kunde gapskratta precis som vanligt. Idag kan jag precis som Hugo umgås själv och prata själv med Hugos mamma och pappa. Hugo har tre bröder så Fia har vid flera tillfällen sagt att det är roligt att jag finns för att jag är tjej och berättar saker på ett helt annat sätt än vad hennes söner gör. Fia har ringt mig flera gånger under graviditeten och tröstat mig när jag är ledsen, lyssnat på mig när jag är glad över hur bra det går hos barnmorskan, berömt mig för hur mycket jag har orkat osv. Hugos mamma kan jag ringa till när jag vill för jag vet att hon blir glad och gärna vill höra på det jag har att säga. Hugos föräldrar kommer att bli farmor och farfar till mitt barn och därför tycker jag att det är viktigt att man träffas. Just nu försöker jag och Hugo åka ut till dom minst en gång i veckan men fram till sommaren och mammaledigheten kommer det nog bli mer. Jag vill att dom ska kunna bygga upp en relation till sitt barnbarn och jag vill att mitt barn tidigt ska få lära känna alla familjemedlemmar. Jag kunde inte ha fått en bättre ”extra familj”, jag känner mig hemma hos familjen Rosas och inkluderad.

Mamma

Buckettimes i Thailand