<p style="text-align: center"><strong>Vad handlade den andra delen av föräldrarkursen av?</strong></p> <p style="text-align: center"> Dagens ”lektion” började med att vi pratade om amning. Om det är en självklarhet till att amma och vad man gör om den inte fungerar. Vi talade om männens betydelse och hur viktig deras inställning är för att underlätta för kvinnan. Barnmorskan talade om hur bebisar redan på BB söker sig till bröstet av ren instinkt och att man får hjälp med att barnet att suga rätt. I vecka 37 ska jag och Hugo ha bestämt oss för vilken barnavårdscentral som vi vill gå till. Då kommer mödravårdscentralen meddela dem om att det snart kommer komma en ny bebis till dem sen är det föräldrarnas ansvar att ringa BVC när man kommit hem så får man ett hembesök inom en vecka första gången.</p> <p style="text-align: center">Barnmorskan pratade om allt möjligt från den första tiden hemma. Hur man som nybliven förälder är rädd, lycklig, glad, frustrerad, ledsen, trött och förvirrad i sin nya roll. Hur man konstant oroar sig för att bebben andas, äter ordentligt, inte har ont i magen och så vidare. Barnmorskan la tyngd på att man inte ska klandra sig själv. Om till exempel amningen inte fungerar så är det helt okej, man är inte misslyckad som mamma om det inte kommer någon mjölk. Sen så pratade hon även om att det är en omställning för pappan. Att pappan kan bli ledsen när barnet tyr sig till mamman och att mannen kan känna sig utanför i den nya familjen. Hur viktigt det är att prata med varandra. Att våga säga hur man känner och hur man önskar att vissa saker ska vara. Det tog jag till mig av, ibland blir jag arg på Hugo för att han inte gör på samma sätt som jag gör. Och det funkar ju inte för han gör ju på sitt sätt så jag ska verkligen tänka på att prata under första tiden så att den blir så bråkfri som möjligt. Barnmorskan berättade att skilsmässosiffrorna var ganska höga på när barnet är två år gammal och framförallt hos gay par där båda var kvinnor.</p> <p style="text-align: center">Jag har alltid tänkt i huvudet att jag ska se till så att bebben alltid har det varmt och gott men sanningen är den att bebisar vill inte ha det för varmt. Att man som första gången som förälder gör det misstaget att klä på barnet för mycket. Bebisar är ofta kalla om fötterna och vill ha strumpor på sig men annars behöver man absolut inte tre lager med kläder . Det fanns två män i gruppen som redan var pappor som berättade om deras första tid. En av papporna hade fått en bebis som hade fått feberkamper. Bebisen hade fått hög feber och börjat krampa i hela kroppen, det var bara ögonvitan som syntes och ur munnen kom det fradga som vid ett epilepsianfall. Jag hade ingen aning om dessa feberkramper och det lät väldigt otäckt. Det är helt ofarligt och när man kommer in med bebisen till sjukhuset så ger doktorn medicin som gör att kramperna avtar.</p> <p style="text-align: center">Jag hade kollik i tre månader och kollik kan vara genetiskt. Hugo var allergisk mot mjölk som liten och hans bror var ett barn som hade konstant problem med öronen. När jag och Hugo gick från lokalen bestämde vi oss för att vi måste gå till kyrkan någon söndag snart för att be för alla dessa otäckheter. Snälla gode gud bespara oss kollik, feberkramper, allergier och problem med öron så gott som det går!</p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://ls-static.bonniernews.se/_amelia_/4497/2013/03/290131.700x0-1.jpg"> </a></p> <p style="text-align: center">