Jag får ofta frågan här på bloggen och i verkliga livet om det har varit tufft för mig med Hugos offentlighet. Svaret är nej. Jag får också frågan om jag tycker att det är jobbigt att tjejer stråmar efter honom och hur det känns att andra tjejer kanske vill förstöra ens förhållande. Om jag ska vara ärlig så är Hugo den killen som jag har känt mig säkrast på om jag ska jämföra med mina tidigare relationer. Hugo har aldrig visat tecken på att jag inte kan lita på honom. Visst bråkar vi precis som alla andra men han har aldrig ljugit för mig. I början av vårt förhållande så minns jag att Hugo sa att jag skulle vara beredd på att hans ex skulle ge sig på mig i hennes blogg. Han kan inte mena allvar var min första tanke men det visade sig vara sant… Nu är det där historia men förutom det så har jag aldrig upplevt att någon har haft en negativ inställing till vårt förhållande. Vi har sedan en tidig start gjort mycket ihop, vi har varit ute och festat en hel del tillsammans och jag kan då själv se hur andra tittar på honom. Det är smickrande att ha en eftertraktad kille liksom =) Sen är jag i vanliga fall säker på mig själv. Ju äldre jag har blivit desto bättre har jag blivit på att hantera till exempel avundsjuka. För några år sedan kunde jag bli stött över att min snubbe gillade en tjejs foto på Facebook. Idag är jag mycket öppnare mot sånt. Hugo arbetar med att ha ständig kontakt med hur många snygga tjejer som helst. Hans telefon plingar till stup i kvarten, han kan skratta till och visa upp vilka skamförslag vissa tjejer skriver till honom på Facebook , ute i vimmlet hälsar han på varannan tjej men jag blir inte osäker på något av det här. Varför skulle han vilja vara med mig om han bedrog mig? Varför skulle han vilja att jag blir mamma till hans barn om han inte litade på mig? Varför skulle han fria till mig med inställningen "för evigt" om han sökte annat? Hugo har ett hjärta av guld, han har utvecklats som person på den tiden vi har känt varandra. Han har levt ett liv som många andra inte ens hinner med på en livstid. Hugo har haft fler tjejer än vad jag kan räkna till men vad spelar det för roll för mig? Vad har jag med det att göra? Lika lite som han har med mina förflutna att göra. Jag tror att vi tjejer bara mår sämre av att överanalysera vår killes relation till andra. Fokusera istället på det NI har och skapa något eget. Ha era intärna uttryck och älska varandra. Visst är det tufft i mellan åt att tänka att ens kille har haft ett förflutet med någon annan men skiiiiiiit i det! För det har ni också, inte sant? Visst dyker det upp konstiga mail och kommentarer om att Hugo skulle varit otrogen. Ärligt talat så tycker jag att det är knäppt men samtidigt bra för vi har en öppen dialog. Jag kan fråga Hugo saker och han blir lika stött varje gång och säger "hur kan du ens fråga en sån sak". Mitt svar blir alltid "men det är väl bättre att jag frågar än är tyst". I ett förhållande är det en av dom tre grundreglerna att man måste ha en fungerade kommunikation. Alla mina tidigare förhållanden har varit en prövning för mig. Dom gav mig erfarenhet och mer skinn på näsan. Mina ex gjorde mig redo att gå in i mitt och Hugos förhållande med inställningen att bara göra det enkelt. Jag körde inga spel mot honom, jag var ärlig och blev förälskad. Min kärlek för denna man blir bara starkare och starkare för varje dag som går. Han har gått från pojkvän till livskamrat på så kort tid. Hugo får mig att blomma, det är han som vattnar mig med sin kärlek. Genom att han tror på mig har jag blivit en bättre person. Framför allt under graviditeten. Jag har nog varit rätt vilsen och inte hittat min plats trots allt. Jag har bråkat utan att kommunicera med honom för att jag själv inte har vetat vad som är fel. Jag förstod inte att jag tyckte att tillvaron blev tråkig på till exempel helgerna. Jag förstod inte att jag behövde säga att det var tråkigt till Hugo för att han skulle förstå. Istället sa jag "klart att du ska gå ut". Sedan var jag ändå sur dagen efter när han var bakis och inte kunde hitta på något den dagen heller. Men då förstod han att jag kanske behövde få lite mer tid, att han sket i att gå ut för att göra sånt som jag kan göra istället. Likaväl som det tog lite tid för mig att fatta vilka förändringar som skulle ske så tog det lite tid för Rosen att hitta ett nytt tankesätt. Summan av kardemumman, jag är så säker man kan bli på mitt förhållande just nu. Jag upplever aldrig att någon skulle vilja förstöra för oss. Det är mitt och Hugos beslut om vi vill leva med varandra och ingen annans =)
