Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Min bloggresa har snart varat i ett halvår. Det är inte en lång tid om man jämnför med Sveriges bloggelit som har hållt på i flera år. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag hade börjat blogga om jag inte hade blivit gravid där på sensommaren men gud så mycket det är som har hänt på den här korta perioden! Jag hann vara tillsammans med Hugo ett tag innan jag startade min egna och jag förstod inte hur svårt det faktiskt kan vara ibland eller hur tidskrävande det kan vara. Jag förstod inte heller hur givande det kunde vara. Trots det konstanta cirkulerade näthatet har jag läsare som man blir avundsjuk på. Ni är så extremt positiva, peppande, glada, ärliga, stöttande, förstående och uppriktiga. Det känns mer som att det är för mina kompisar jag skriver för som jag vet är med mig och inte är dömande. Jag blir rörd ibland över att se hur ni försvarar mig när det kommer knäppa kommentarer. Jag blir glad när jag ser att ni saknar mig när jag är borta för det ger mig hopp om att mänskligheten och att vi värnar om lite samma saker här i livet.

Jag är inte bäst på att fota, jag är inte snyggast, jag tycker inte att det är så roligt att skriva och kläder och smink, jag mår inte alltid bra, jag kan känna mig vilsen från dag till dag i graviditeten men bloggen ger mig utrymme till att skriva av mig. Jag älskar att skriva, när jag får ner mina tankar i ord blir det lite som terapi för mig. Jag går i ständiga tankar om allt mellan himmel och jord och här delar jag med mig av det mesta.

Trafiken på bloggen fick jag lätt ifrån Hugos blogg men det var mitt ansvar att försöka behålla er som mina läsare också. Jag funderade mycket på hur jag skulle bygga upp min blogg innan vi öppnade upp den. Frågor som vad jag skulle lägga fokus på, vad skulle ni vilja läsa om och hur personlig skulle jag vara gick jag och tänkte på. Jag hade turen att få börja blogga på en varm och lite av en familjär bloggportal, vimedbarn.se som drivs av min sambo och hans två kollegor. Utan dom tre hade det aldrig funkat då dom verkligen hjälpte mig att komma igång. Jag visste liksom inte ens hur man gjorde om storleken på bilder innan jag började blogga.

Jag får ofta frågan "Varför är det så många som läser just din blogg?". Jag vill tro att många av er har fastnat här just för att jag är en helt vanlig tjej precis som ni och jag tror inget annat om mig själv. Jag tror att många av er kan känna igen sig i mig då min blogg handlar om en vardag som möter framgångar och bakslag som vem som helst. Jag tror att ni läser min blogg för att mitt fokus har legat på att skapa en varm och snäll atmosfär här inne på bloggen. Att jag som ung och gravid delar med mig av tankar, känslor, reflektioner och visar er resans gång tror jag lugnar er inför ert livs äventyr den dagen ni själva blir gravida. Sen så till alla er som är långt före mig och läser min blogg kanske också kan känna igen sig från sin egen graviditet när jag köper alldeles för mycket saker till bebisen eller håller på att bona för fullt. Jag skriver om sånt som pengar aldrig skulle kunna ge mig och det är lycka i form av relationer. I min blogg kommer ni alltid att få läsa om mitt liv som gravid eller mamma i första hand och det tror jag att ni uppskattar. Och för min egen del tycker jag att det är roligt att jag som förälder kommer kunna ge min blogg till mitt barn. Jag har bilder och texter från vecka 12 och jag vet själv hur kul jag tycker att det är när mamma berättar om hur det var när hon var gravid med mig. Jag har bara fotoalbum från när jag var liten medans mitt barn kommer att få en hel blogg som handlar om hon eller han.

Jag är glad över att jag var så pass gammal som jag var när jag började blogga. Jag hade hunnit hitta mig själv och kände inget behov av att vara provocerande för att få fler läsare. Så min ålder och livssituation har också styrt över hur bloggen ser ut idag. Förra veckan hände det så mycket roligt och om det har ramlat in nya läsare på senare tid från kanske gravidtidningen så vill jag välkomna er hit till min blogg och till mitt liv =)

Dagens fråga är faktiskt riktad till er, vad är det som får er att klicka er in här med jämna mellanrum? Det skulle vara roligt om ni som aldrig kommenterar tog er tid till att också skriva en rad om varför ni läser min blogg för att jag ska få en helhetssyn =) Sen får ni gärna komma med önskemål om vad ni skulle vilja se mer av, jag får mycket idéer och inspiration från att läsa era frågor till mig och så vidare!