Dagens fråga | Paula Rosas blogg

Vad tycker du om ditt utseende sen du vart gravid?

Jag såg igår att det var några av er som sa att ni tyckte att mitt ansikte såg annorlunda nu när jag är gravid och det håller jag med om. Jag personligen tycker att jag ser väldigt annorlunda ut än vad jag brukar göra. Jag tycker att min kropp är så duktig som klarat av graviditeten på ett lindrigt sätt hitills, highfive på den kroppen!

Jag upplever magen mycket tyngre nu och känner lite i ryggen av denna extraryngd. Jag har sedan tidigare världens hålfot eller vad det heter så när jag har varit ute en hel dag värker det i fötterna. Mina bröst har också varit små i hela mitt liv men melonerna jag har idag väger satan =)

Vissa kvinnor säger att dom känner sig hela under graviditeten och älskar att vara gravida. Jag är nog inte en av dom, jag älskar att känna sparkarna och samhörigheten med vår bebis men jag tycker inte att vara gravid är det ultimata för mig. Jag längtar tills bebisen är ute och att jag fysiskt kan ta, titta, pussa och prata med vårt barn. Visst känner jag en enorm kärlek redan nu men jag har svårt för att inte kunna ta på det jag känner. Jag antar att jag behöver den konkreta närheten då jag är lite av en realist.

Missförstå mig inte nu, det finns ingen som längtar tills 9e maj mer än jag men det är tufft att vara gravid trots att jag har haft en solskens graviditet. Det är andra aspekter än det utseendemässiga som är tufft. Det är tufft att hitta en ny plats, man blir identitetssökande och förändras. Inte för att jag var omogen innan jag vart gravid men jag har blivit en större person det senaste halvåret och jag har fått förståelse för vad som faktiskt är viktigt här livet. Man blir tvungen till att se över vad det är för liv man lever, att försöka få alla bitar att falla på plats och förbereda sig så gott man kan. Jag kommer ifrån en trygg familj och har bara goda minnen ur min barndom så jag kommer att försöka efterlikna den så mycket som möjligt när det är dags för mig själv att ansvara över vårt barns uppväxt. Ju äldre jag blir desto mer lik blir jag min mamma märker jag =)

Tillbaka till utseendebiten. Jag får höra att graviditeten klär mig och att jag ser sundare ut än vad jag gjorde tidigare. Många säger att jag är vacker nu med magen och allt. Jag är sämst på att ta emot komplimanger. Om någon säger att jag är fin i håret får jag svårt att möta blicken och bortförklarar det med att jag bara kammat det istället för att säga tack. I graviditeten har jag bra dagar och dåliga dagar. Vissa dagar känner jag mig som en flodhäst och att jag ser ut som en uppstoppad korv i vissa taighta kläder. Andra dagar kan jag stå och känna mig riktigt fin. Jag känner mig inte på topp med självförtroendet men det kommer att komma tillbaka. Just nu fokuserar jag på att klara tre månader till. Jag försöker tänka positivt inför förlossningen, jag känner till och med förväntansfull trots rädslan för smärtan. Jag försöker tänka att smärtan kommer ge mig det mest dyrbara i denna värld och att jag tillsammans med bebisen kommer att fixa det hur lång tid det än tar och på vilket sätt hon eller han kommer ut. Och det är det viktigaste för mig, att bebbo klarar sig fint där inne i magen så jag bjussar gärna på att inte vara i mina fagraste dagar enligt mig själv!