<p style="text-align: center"><a href="http:https://paulas.vimedbarn.se/files/2013/01/Skärmavbild-2013-01-29-kl.-00.13.59.png"> </a></p> <p style="text-align: center">Jag hade också svårt med att känna mig bekväm med viktuppgången till en början. Det vart en omställning från att träna nästan varje dag för att få en slank och stark kropp till att inse att det skulle hända en hel del med kroppen. Jag var fortfarande fåfäng och hade inte hunnit känna av graviditeten speciellt mycket. För varje dag som går så knyts bandet starkare till barnet. Det hände något stort i mig när jag började se en mage och känna sparkar. Innan dess så älskade jag redan min bebis men i samband med livstecken blev bandet starkare.</p> <p style="text-align: center">Jag kommer lätt att nå 80 strecket på vågen i maj. Jag har också gått upp 10 kilo redan. Det har precis som du säger Jennie lagt sig på ben och rumpa. Mina bröst har blivit gigantiska och väger sjutton för ryggen. Det är inte det att jag äter onyttig mat men visst äter jag mer än vad jag brukar. Jag har absolut inte svullat i godis och kakor heller utan har fortfarande relativt sunda matvanor. Jag äter frukost, lunch, middag och ibland blir det några nattmackor.</p> <p style="text-align: center">Här om dagen stod jag i duschen och rakade bena. Jag vet inte vad som hände men huden måste varit känslig för där jag drog rakbladet forsade det senare ut blod. Min kropp är så full av extrablod och jag känner redan nu av extra vätskan i framförallt händer och fötter.</p> <p style="text-align: center">Det sjuka är att alla jag möter säger att jag ser så fräsh ut och att extra kilona klär mig. Det kan jag nog inte riktigt hålla med om men det är inget som stör mig. Det som jag kan få mina hormonryck på är när jag inte har några kläder som passar men viktuppgången får inte mig att känna mig obekväm. Jag tycker att det till och med är lite skönt att vara lite gosig i kroppen och att slippa tänka på träning. Hur jag än gör så kommer jag att fortsätta växa och jag har lärt mig att njuta av det istället för att må dåligt över det. Man är inte gravid livet ut och kroppen kan jag jobba på sen men inte nu för nu är det skorpans hem.</p> <p style="text-align: center">Några bristningar har jag inte fått ännu, peppar peppar ta i trä! Det är klart att jag inte vill få bristningar om jag får välja men om jag får det i framtiden så ska jag tänka som många av er har skrivit i kommentarerna tidigare. Att ens barn var värd varenda bristning.<br /> Det jag saknar är stuttsen i kroppen. Jag saknar att kunna gå snabbt utan att nästan tappa andan . Jag saknar att känna mig lätt på foten, att kunna vara oförsiktig och vara med och åka pulka utan att vara orolig för att halka. Jag är en sån tjej som nästan alltid har skrubbsår på knäna trots att jag är vuxen. Där tyglar jag mig själv för att inte riskera att skada magen. På det sättet tycker jag att det är skit jobbigt att ha blivit tung som ett hus =)</p> <p style="text-align: center">Oj vad jag ska leka och springa med vår lilla ängel när den dagen kommer då hon eller han lärt sig att gå!</p>