Något jag väldigt väldigt ofta får kommentarer om är min stavning. Eller vad för ord jag väljer att använda eller att jag säger fel ord i fel sammanhang. Jag tänkte att vi tar itu med den här typen av kommentar en gång för alla. Såhär tänker jag, det här är en blogg. Ingen myndighetstext eller nyhetsrapportering. Jag är en "influencer" och det som karaktäriserar en sån är just att man influerar med sin person. Ni följer mig för att ni följer mig, så som jag är. - Ja men du säger ju att det här är ditt jobb så ansträng dig mer med stavningen! Ofta skriver jag mina inlägg från mobilen på fart, då kan telefonen vara boven som gör att ett ord autocorrectas till något helt annat. Jag läser för det mesta igenom mina inlägg innan jag publicerar men jag tror fler känner igen sig i att man blir "blind" för sin egna text. Man läser för sig själv och rättar i huvudet utan att lägga märke till. Jag prioriterar att få upp många, innehållsrika inlägg så att det nästan alltid finns något nytt för er att läsa framför att jag ska sitta och korrläsa flera gånger eller lägga in texterna i worddokument och hålla på. Jag tycker inte det är någon fara på taket att det blir några slarvfel om ni i det stora hela förstår vad jag skriver. Att jag ibland "hittar på" ord som vuxligt och lyrrigt är också en del av vem jag är. Det är inte bara i text jag gör om ord utan i talet också. Hugo brukar skratta åt mig för att jag slänger mig med helt fel ord emellanåt. Det är en typisk Pulkangrej att istället för att fundera på "hmm vad heter det där" så skarvar jag till med något som jag tycker känns rimligt. Ibland blir det tokigt men jag bjuder på det. Oftast tycker min omgivning det är roligt. Ett av talen på vårt bröllop jämförde till och med mig och Hugo där "Där en har svårt att hitta orden emellanåt hittar den andra på egna". Visst skulle jag kunna jobba på det här och sluta höfta med ord men det här är grejen, jag vill inte. Det är en del av min personlighet och det är inget som skadar varken mig, min omgivning eller är till nackdel för mitt jobb. Som sagt, det skulle kanske vara ett problem om jag jobbade på en myndighet och skulle skicka ut viktiga brev med torrt språk men det jag livnär mig på är att skriva en publik dagbok. På att bjuda på mitt liv, min personlighet och mina tankar. Det är mig ni får paketerade i en blogg och ett Instagramkonto och det är såhär jag är. Ni kan tycka att det är att "misshandla språket" men jag tycker det är en lekfullhet med språket. Jag tar inte allt på så stort allvar och har inga problem med att bjuda på ett skratt åt min stavning ibland. Om ni stör er på mitt sätt att skriva kan ni antingen: - Sluta läsa om det känns jättejobbigt. - Göra något kul av mina brister, typ en utmaning att göra 5 burpees varje gång jag hittar på ett ord och 5 armhävningar för varje stavfel. Då kommer ni både ha roligt och bli vältränade på ett kick! Pulkans stavningschallenge! Jag hör vad ni säger, ni som vill att jag ska förbättra mig i språket och den senaste kommentaren jag fick om det här var verkligen inte otrevlig eller något men jag vill att ni ska veta min ställning i det här. Jag tycker inte mitt sätt att skriva förstör texterna utan snarare gör dom till "mig". Jag vill att ni ska känna att ni är inne på just min blogg och läser och att ni känner att det är jag som sitter bakom tangenterna. Jag är inte en perfekt skribent men jag lyckas engagera, väcka nyfikenhet och väcka känslor och med det så tycker jag att jag är en jäkligt bra skribent!
