<p class="p1"><span style="font-size: inherit;">Körde ett pass på sats idag och fick en sådan trowback känsla. ”Kan Los mamma komma till mini sats” dånade i högtalarna.</span></p> <p class="p3"><span class="s2">Den mamman var jag för sex år sen. Leonore ville aldrig att jag skulle träna. Testade flera gånger men det var samma visa varje gång. ”Kan Leonores mamma komma till mini sats”. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Det ovan var egentligen ett sidospår, för det jag skulle vilja ventilera är något som jag upplever är socialt accepterat. Det är okej för vänner och bekanta att avboka träningsdejten. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Jag har varit på och påväg till gymmet när vänner och bekanta avbokat vår avsatta träning. För mig gör det ingenting, jag har inga problem att köra själv ändå. Men visst känns avbokning kring träning socialt accepterat? </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Det är självklart att jobbet ska prioriteras, även familjen. Jag fattar att det kan köra ihop sig och att träningen är utsatt. Det är oftast den som ryker när tiden inte räcker till. Såg en otroligt passande reklamskylt kring pt:s. ”Träningskompisen som inte avbokar”</span><span class="s3">🙈</span><span class="s2">. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Jag minns när jag var föräldraledig. Hade ett mamma-gäng med bebisar i min bebis ålder. Vi hade planer nästintill varje dag och där var det också socialt accepterat av avboka. Man gick på dagsformen och alla förstod om man hade haft en jobbig natt. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">-Tycker du att det är jobbigt att bli avbokad av en vän i träningen? Är det ok eller inte? & kan vi tillsammans komma på konkreta tips på hur man avbokar snyggare?</span></p> <p class="p3"><span class="s2"> </span></p>
