Förra veckan spelade jag padel med Carro. Vi träffades för allra första gången i somras. Carro: Du kommer att komma in i padeln fort, du har ju boll i dig. Paula: Näe alltså jag har egentligen inga erfarenheter utav boll. Efter padeln käkade vi en lunch tillsammans där jag fick ta del av Carros uppfattning av mig. Hon hade uppfattningen av att jag var superatletisk, hade massor av träningserfarenheter och att jag ägnat mig åt idrott/träning hela livet. -Och detta vet ni lika väl som jag att det INTE stämmer 🤣 Är det inte lustigt? Att beroende på när i livet man träffar en person kan uppfattningen om hen variera? Här på dagens festliga event är en gammal bekant med som kände mig innan Hugo. Och hon har en helt annan bild utav mig än hurt-Paula. Hon mindes fest-Paula som partade loss och som rökte ett paket cigg om dagen. Mitt vägskäl till det liv jag lever idag började efter att jag blev mamma. I takt med mitt föräldraskap växte ett behov av andra sammanhang/intressen. Givetvis har Hugo, den personen jag delar mitt liv med påverkat mig. Det var han som drog med mig på livets första, riktiga löprunda. Och den slutade med att jag stod i ett dike och spydde efter bara några kilometer. Men på den vägen var det. Jag antar att det finns en viss sanning i att ta hand om andra (barn) uppmuntrar en till att ta bättre hand om sig själv. Och jag är glad över den jag har blivit och att jag har berikats med många, relativt nya intressen men som ändå präglar mitt levnadssätt oerhört mycket. Så glad över att ha dig i mitt liv Det är faktiskt lite komiskt att rörelseglädje kom till mig i vuxen ålder medan vi i vår barnuppfostran försöker anamma det. Molly är annorlunda lagd än mig och verkar tycka att sport redan är kul. Annat är det med Leonore. ”Hon gillar inte sport” säger hon och det måste få vara helt okej. Jag vill aldrig tvinga på mina barn något. Jag fostrar dem med kärlek men också med tydlighet. Jag är hård när det krävs, men alltid med omtanke. Leonore behöver inte gilla sport, hon får gilla det hon gillar och jag är övertygad om att hennes val kommer att göra henne lycklig. För min egen del är jag lite glad över mina bristande sporterfarenheter. Min bok har redan börjats fylla i men i alla träningssammanhang har jag till en början känt mig som en oskriven bok. Min brist på erfarenhet har gjort att jag börjat från noll. Fått lära mig saker av kompetenta mentorer som jag ser upp till. Knipet och grunden till kroppskontroll utav Pischa, tunga lyft utav Kalle, övat pannbenet i Hugos galna crossfit pass, padel utav Carro osv. Min nyfikenhet har alltid varit min styrka. Det jag vill ha sagt med detta inlägg är att du aldrig bör döma någon för snabbt. Och ge dig en ödmjuk påminnelse om att vi alla är nybörjare någongång. Oavsett vilken roll det än handlar om♥️. //Har du skapat några nya sidor hos dig själv under de senaste åren?
