Vid samarbetsförslag tänker jag alltid två gånger innan jag tackar ja eller nej. Först och främst funderar jag över om jag kan stå bakom produkten (skulle t.ex. aldrig göra samarbeten med preventivmedel för de frågorna tycker jag att ni ska ha med en barnmorska och inte en influencer). Det handlar mycket om etik för mig, och brukar gå på min magkänsla. Ibland kan det bli fel, och då får jag lärdom av mina misstag. Men tillbaka till barnen, dom får gärna vara med men det måste ALLTID vara på deras villkor. Barn är barn, och då riktar jag mitt sätt att jobba på till leken. Mitt samarbete med XPLORA innefattar att barnen själva ska få lära känna produkten och dom älskar den, dom ringer till oss och tycker det är kul med en egen ”telefon”. -Jag ser en relevans där. Att jag som kommunikatör kan förmedla produkter med relevans till andra som befinner sig i samma livssituation med små barn. Och absolut, det är en del av mitt jobb och jag tjänar pengar på det. Pengar som går till att betala räkningar, till att spara pengar, till att köpa nya vantar när det nioende paret med vantar tappats bort och ge livskvalité till vår familj i form av utflykter. Det ger oss också chans till att spara pengar som är avsatta till våra döttrar. Vi har en stark målbild om att kunna hjälpa till med både körkort och kontantinsats för att hjälpa dom in på bostadsmarknaden. Att jobba med sociala medier är komplext och vi kan krossa gränser. Barnen är det största i vårt liv och trots att dom alltid finns med så har vi ständig dialog om just gränser för att bevara deras integritet. För ett tag sedan hade jag en intressant diskussion med en person som frågade varför vi inte skapade ett Instagramkonto till tjejerna och ”slussade in dom”. Att det skulle generera pengar och att vi som föräldrar skulle göra dom en tjänst inför framtiden. Hela mitt inre skrek nej. Det skulle inte alls kännas rätt och att det skulle innebära att jag som förälder verkligen passerade gränser. Det är inte mitt val att ta, och dessutom så står jag kluven i när jag ens skulle tycka att det är okej för tjejerna att skapa en Instagram eller Facebook. -Vad dom vill syssla med när dom är äldre är deras val, men jag som mamma får vara med och påverka om och när deras egna sociala kanaler skulle ta form Har dina barn Instagramprofiler? Om ja, hur funkar det, vad har ni satt upp för regler? I vilken ålder vill kids ha sånt? Jag arbetar med sociala medier vilket är ett komplext arbete. Mina barn figurerar mycket i mina kanaler och är även med i en del av mina betalda samarbeten. Och det funkar (just nu). Vi tar en tag i taget och tänker alltid på: -Frågar ”får jag ta en bild, eller vill du vara med på en bild” -Vi outar sällan mer än bilder/stories -Vi fokuserar mycket på det verkliga livet utanför sociala medier med vår familj och vänner. Barnen är rätt så ovetandes om annat än just vår verklighet -Vi respekterar dom Lyckades jag reda ut frågan tycker ni? Finns det fler frågetecken på vart vi står? Jag respekterar givetvis att vi kan tycka och tänka olika om detta!
