Vad ”skönt” det kändes att jag är långt ifrån ensam om att bli provocerad över kommentarer gällande ens barn. Som att det skulle vara mindre bra att ha det man har. Vi var många som var eniga om att barn är mirakel och att vi älskar våra barn oavsett vilket kön dom tillhör? Men det kom också kommentarer om längtan efter ett specifikt kön. Och det säger jag ingenting om! När Molly låg i magen önskade jag i smyg att det skulle vara en flicka. Varför vet jag inte riktigt. Jag var ung och hade blivit oplanerat gravid. Det kändes som att ett flickebarn skulle jag kunna relatera till mer. Då visste jag inte vilken typ av förälder jag ens skulle bli. Låt säga att vi hade haft två killar hemma: -Jag hade ändå köpt pyssel och pysslat med dom. -Vi hade ändå haft en studsmatta. -Vi hade ändå levt ett aktivt liv med mycket sparkcyklar och badhus besök. -Jag hade fortfarande velat att dom gick på gymnastik för att i tidig ålder få kroppskontroll. -Jag hade överöst mina söner med kärlek och aldrig sagt saker som ”pojkar gråter inte”. Att vara ledsen är en känsla som är lika naturlig som att vara glad. -Jag hade inte begränsat deras val i leksaker. Tjejerna har både ”tjej” och ”kill” leksaker. När vi blev gravida med Leonore var det istället Hugo som önskade i smyg att det var en till dotter. Han kände sig själv som en pappa till en flicka och kanske fick panik över ”hur är man pappa till en pojke?”. Hugo har en bror som är två år äldre som han har mycket glädje i, kanske också en faktor till att han önskade sig en syster till hans befintliga dotter. Det är inget fel i att önska kön under en graviditet. Tror att alla gör det undermedvetet. Visst kan man uppleva någon form av besvikelse om det visar sig att vara det andra könet men dom flesta kommer nog över det. Jag blev överrumplad vid förlossningarna och kände mig som en lejonhona. Dessa ungar skulle jag skydda med mitt liv men jag kände ingen direkt kärlek sådär i början. Jag behövde landa och med tiden kom kärleken och att älska. Idag älskar jag dom så att det gör ont. Så det reder sig, man kommer älska sitt barn oavsett kön. Oavsett vad man i smyg önskade sig. Som någon skrev i kommentarerna. Det är logiskt ologiskt att önska sig ett kön på sitt barn. Det är relevant orelevant. Och något som säkert dom flesta gör undermedvetet vid en graviditet men i slutändan blir det förstapris, vad det än blir för dom är just våra små kottar? -Vad tycker du? Är det okej att önska kön?
