Konversation: Molly: Imorgon vill jag gärna ha hallon med mig som frukt i skolan. Paula: Absolut inte! Du får välja mellan vanlig frukt! Jag vet inte varför jag reagerade så defensivt till en början. Min reaktion förvånade både mig och Molly. Funderade en stund och förklarade sedan mer pedagogiskt för Molly att vi håller oss till äpple, päron, banan och mandariner som frukt till skolan. Jag tror att det blev en krock inom mig. Det här med att man både medvetet och omedvetet i bland curlar. Att frukter som t.ex. hallon och vindruvor känns lite väl curligt (& dyrt och kladdigt!). Det är så märkligt det här med skolstarten. Jag som förälder vill så gärna finnas där som stöd, samtidigt som jag vill ge Molly frihet att utvecklas. Balansgången är skör, för i min defensiva reaktion mot hallon som skolfrukt kom jag på mig själv. Jag gör ju faktiskt klyftor utav äpplet och det är ju lite curlande ??? Jag gör äppelbitar av flera olika anledningar. Givetvis för att jag vet att Molly föredrar det, det går smidigare att äta och ett helt äpple får inte plats i boxarna vi har köpt. Är det curlande att göra äppelbitar? Hade färska hallon varit en realistisk skolfrukt? Vad skickar ni med till fruktstunden? Sen är jag inte omöjlig. Jag kan köpa hallon till helgen och toppa helgfrukosten med. Medvetet spara ett gäng, som kan följa med tillsammans med äpple till på måndag. & ibland käkar vi frukost i sängen med prinsesskronor -Till en viss del tycker jag att det känns okej att vara en curlande förälder. Jag kan skära äppelbitar, jag hjälper gärna till med läxor och jag kommer förmodligen bli en chaufför när dom blir äldre. I tonåren kommer jag att tacka nej till alkohol för att jag vill kunna rycka ut om det behövs. Den andra delen av mig är mer konsekvent. Hur mycket jag än älskar mina barn vill jag också hjälpa dom att förbereda sig för vuxenlivet, och jag tror att det blir svårare om man hela tiden sopar banan för dom. Dom måste få ta del av jobbiga känslor, hur hjärtskärande det än kommer att vara för mig som mamma. Jag kommer inte kunna skydda dom från allt ont. Ont som hänt mig har hjälpt mig till att få skinn på näsan. Jag är redan till en viss del en curlande förälder och det är jag medveten om. Jag är också medveten om den mer konsekventa sidan inom mig. Detta kommer hela tiden att balanseras men det jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att balansera är att ge kärlek och stöd. Vad alla behöver höra, oavsett ålder eller relation: -Jag älskar dig -Jag tror på dig -Jag finns här för dig -Jag bryr mig -Vad tror du om curling? Upplever du dig själv som en curlande förälder?
