"Är det inte dags att sluta snart?"

Det är ett himla tyckande kring det här med amning. Det böööööör ammas. Om man som mamma av olika anledningar inte skulle vilja amma känns det som att det ges rätten till precis alla andra att fritt tycka till. ”Fast bebisen får ju bättre immunförsvar av amning”. Båda mina barn har varit sjuka i princip hela året, så bullshit. Jag ammar för att jag vill. Jag tycker det är extremt mysigt och låter mig inte påverkas av andra.

Nu är jag i andra änden. Leonore är inte ens sex månader och jag har redan börjat få frågan. ”Är det inte dags att sluta snart?”. ”Nu kan du nog börja trappa ner”. Den frågan som slår mig är: När slutade det vara endast mitt beslut? Mitt beslut, tillsammans med Hugo.

Gud vad vi har kämpat med Leonores aptit. Det har varit tufft att få henne att smaka, för hon har inte varit intresserad. Flaska vill hon inte ha. Det är bara min pappa och hans tjej som lyckats få henne att dricka mer än 60 ml ersättning. Leonore var en redig bebis när hon kom till världen, men ganska snabbt började hon liksom smalna av. Hon är en lång och späd tjej, med inget större intresse för annat än just bröstmjölk. Ett tag var jag lite orolig men hade en bra dialog med Bvc. ”Titta på din dotter Paula. Hon utvecklas fint och säger inte att hon är missnöjd”. Man stirrar sig ibland blind på kurvor och går inte på känslan. Men just för att hon stegvis har gått ner i kurvor så har vi flörtat med smakportioner, gröt och ersättning.

Idag ser det annorlunda ut. Hon är intresserad och ibland hugger hon till och med efter skeden med mat/frukt/gröt. Det är härligt, för det har varit mäckigt och jag har varit orolig. Just för att amningen varit den självklara favoriten så har jag inte riktigt börja tänka på hur och när vi ska avsluta. Jag har ingen plan och tänker mer att vi tar det som det kommer. Molly bara ratade tutten en dag, så det var enkelt. Det känns som att det kommer bli annorlunda med Leonore. Sedan är det faktiskt ett sorg att behöva tänka på ett avslut. Både jag och Leonore älskar amningen. Det fungerar för oss och är mysigt, praktiskt och avslappnande. Vi har inga planer på en till bebis så det gör det lite extra sorgligt, att det ska behöva ta slut i sinom tid.

Idag jag har ingen brådska med att sluta amma. Vi introducerar mat och lillan får smaka på mycket. Gröt är en naturlig start och även mot kvällen får hon lite gröt. Men precis som amning överlag så tycker jag att det är varje kvinnas val. Om man vill amma, hur mycket och hur länge. Dessa åsikter kring hur en annan väljer att göra tycker jag är onödiga. Så sluta tyck, och börja stötta varandra istället!

Har du likt mig kommit i kontakt med en massa tyckande kring vad man väljer och inte väljer kring sitt eget barn?